Sean Banan i dumhetens rike
Malena Janson plågas av "Sean Banan inuti Seanfrika".
Bildmaterial
Detta, en man i en stringkalsong, är ett vanligt förekommande "skämt" i filmen om Sean Banan.
Sean Banan inuti Seanfrika
Regi: Jesper Andersson
I rollistan: Sean Banan, Kikki Danielsson, Dr Alban, Johannes Brost.
Längd: 1 tim, 16 min.
Filmstaden, Helsingborg
Röda Kvarn, Ängelholm
Biohuset maxim, Landskrona
Saga, Höganäs
Kulturhuset, Svalöv
Betyg: 1
BIO. Sean Banan är ett sånt där fenomen som dyker upp med jämna mellanrum för att älskas av några, hatas av andra och ignoreras av de flesta.
Efter något You Tube- och/eller Spotifyrekord måste fenomenet urkramas maximalt så att varje krona som kan utvinnas utvinnes.
2012 blir därför året då Sean Banan är med i Melodifestivalen, släpper ny låt i duett med Kikki Danielsson och har premiär på filmen om sig själv.
De två förstnämnda händelserna kan jag fördra, men inte den tredje. Om svensk familjefilm mådde så pass bra att den faktiskt levererade några filmer per år skulle jag rycka på axlarna men med tanke på att dessa 75 minuter som kallar sig film är det enda svenskproducerade "familjevänliga" på biorepertoaren just nu utgör den en ren provokation. Därtill en dubbelriktad kränkning: mot människorna som figurerar i berättelsen – och mot oss i publiken.
Handlingen? Sean Banan ska spela in en musikvideo i Afrika men det blir en resa med förhinder. Duettpartnern Kikki äter rå falukorv och kurtiserar en hotellägare, finansmannen tycks ha stuckit med stålarna och den svenske ambassadören på plats är en ohjälpsam rasist.
Sean Banan ger sig ut på roadtrip och för att vi inte ska missförstå något förklarar Sean Banan själv via voice-over vad som sker i bild.
Det Afrika vi här möter är det som jag trodde vi försökt – och lyckats – förändra vår förlegade bild av: ett enda stort land i stället för en kontinent bestående av flera, sinsemellan mycket olika stater.
Här ränner vilda djur omkring överallt, här består byggnaderna av ruckel och här är alla människor fattiga och nödställda såvida de inte är underliga, såsom de galet tjutande och vibrerande schamanerna eller motbjudande, som de brutala slaktarna på marknaden.
Men Sean garvar och pruttar åt alltihopa och skapar sitt eget utopiska Seanfrika där alla är glada, snälla och välkomna.
Det är varken festligt, roligt eller skojigt.
Det är bara dumt, korkat och idiotiskt.
Läs veckans alla filmrecensioner:
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus