Unken Snövit

Malin Krutmeijer om en dubbad version av "Snövit".

Tarsem Singhs uppdatering av sagan om Snövit har en utstrålning som tränger igenom också i den dubbade version som tydligen ska visas på svenska biografer.

Efter en stund känns det faktiskt inte så underligt att Julia Roberts ”talar svenska”, kanske för att ”Spegel spegel” med sin sagoestetik påminner om animerad barnfilm där dubbning är vanligt.

Just miljöerna och stilen är filmens styrka. Vi befinner oss i en skön mix av Disney- och Errol Flynn-land, där studiokänslan hamnar på pluskontot med overkliga björkskogar, guldmålade slottsinredningar och färgstarka kostymer.

Lily Collins gör en lätt moderniserad Snövit, som chockas av hur den elaka drottningen har utarmat folket i riket och till slut bestämmer sig för att inta sin rättmätiga ställning. Hon tvingar till och med de sju dvärgarna, här ett gäng burleska stråtrövare, att ta från de rika och ge åt de fattiga. Prinsen rånar de flera gånger innan de unga tu inser att de är ämnade för varandra.

Julia Roberts i rollen som den elaka drottningen anspelar förstås på skådespelerskans egen status som vackrast i landet. Kvinnliga Hollywoodstjärnor åldras möjligen med ångest och botox, men Roberts må vara medelålders – det krävs ändå en rynkig mask för att störta skönheten från tronen.

Hela Snövit-berättelsen drivs av idén att själva åldrandet gör en kvinna bitter, ond och ful.

Trots att filmen anstränger sig för att ha en ironisk, samtida glimt i ögat så adresserar den inte detta. Den nöjer sig med att komplettera Snövits skönhet med lite handlingskraft.

Kvar blir en smått unken historia om att, flankerad av lojalt tjänstefolk och några komiska, kortvuxna män, växa till ledare i skuggan av en elak gammal häxa.

De här filmerna har vi också recenserat den här veckan:

Se människan i "Snön på Kilimanjaro"

Monster och mönster i "Wrath of the Titans"

Här som där i "Kairo 678"

Splittrad story

Malin Krutmeijer
malin.krutmeijer@telia.com