Blodet droppar i "Dark Shadows"

Malin Krutmeijer är inte imponerad av Tim Burtons "Dark Shadows".

En underlig överklassfamilj i ett förfallet kråkslott får hjälp av en vampyrsläkting från 1700-talet med att bekämpa en elak häxa – en perfekt historia för Tim Burton, kunde man tro. Kanske för perfekt, för det vilar en trött känsla över ”Dark Shadows”, som om Burton drar en oengagerad repa i sina egna uppkörda hjulspår.

Johnny Depp gör ännu en roll som malplacerad outsider, när hans vampyr Barnabas Collins befrias från sin påtvingade vila och dimper ner i 1970-talets USA.

Han söker omedelbart upp sin släkt i Collinstown, staden de grundade med en fiskeriindustri på 1700-talet. Det visar sig att de fortfarande lever under den förbannelse som en tjänstekvinna och häxa nedkallade över familjen efter att Barnabas avvisat hennes kärlek. Hon dödade hans ”enda sanna kärlek” och gjorde honom till vampyr, dömd att lida i evig tid. Nu har hon, still going strong, tagit över hela staden med en konkurrerande firma.

Den sista striden mellan vampyr och häxa är egentligen mest ett ramverk för en räcka halvdanna sketcher, centrerade kring mötet mellan den konservative 1700-talsvampyren och 1970-talskulturen. En artig och mordisk Depp får diskutera med och göra tabberas på hippies, och idka anakronistisk flirt med familjens guvernant, en inkarnation av kärleken som störtade till sin död tvåhundra år tidigare. Han hyr till och med in Alice Cooper till en fest med kommentaren ”det var den fulaste kvinna jag någonsin sett”.

Här finns enstaka roliga scener och repliker, men storyn är knyckig och summarisk.

Framför allt är dialogen dåligt skriven, vilket gör att det inte jazzar ens mellan två Burton-gotiska rävar som Depp och Helena Bonham-Carter, inkastad i en löst hängande roll som tokig läkare. Spöken, varulvar och magi till vrålande 70-talsmusik hjälper inte heller.

Filmen bygger på en teveserie från 1960-70-talen, och möjligen är det förklaringen till att den känns så komprimerad och samtidigt slapp: mycket ska få plats men allt är redan gjort.

Malin Krutmeijer
malin.krutmeijer@telia.com