På besök i skämtfabriken

BIO Publicerad 20 juli 2012 kl. 04:00
  • Woody Allen i filmen "Sleeper".

Ann Lingebrandt ser dokumentären om Woody Allen.

Allan Konigsberg var ett riktigt rart barn, fram till femårsåldern. Det var då han blev medveten om döden, och han gillade inte idén. Besvikelsen på existensen hindrade honom inte från att se den från den vitsiga sidan. Tio år senare började han skicka in skämt till dagstidningarna och tog sig, för att slippa bli tråkad av skolkamraterna, namnet Woody Allen.

Sällan har någon så ihärdigt slagit mynt av sina neuroser. Albert Camus som komiker beskrivs han som, och skildrad i Robert Weides biografi Woody Allen: a documentary framstår hans bana som exceptionellt rak och kantad av medgång. Redan som femtonåring tjänade han pengar på sin vassa tunga och snart kunde han producera upp till femtio skämt om dagen. Som välkänd ståuppkomiker och TV-entertainer värvades han till Hollywood för att skriva manus, men efter första försöket insåg han att om han skulle jobba med film ville han ha total kontroll över slutresultatet. I dag, över fyrtio år och ungefär lika många filmer senare, förklarar han sin höga produktivitet med kvantitetsteorin: gör han tillräckligt många filmer kan han ha tur och träffa rätt någon gång.

För den som inte kan få nog av Woodys oneliners – jag är en av dem – är dokumentären i långa bitar en skrattfest, särskilt första delen där komikerns uppväxt och tidiga karriär porträtteras med syrliga repliker, nostalgiska Brooklynpromenader och generösa klipp från tv-shower. Tänk bara att få se Woody Allen boxas med en känguru.

Det är en välgjord men helt konventionell biografi, där filmklippen varvas med kändisars beröm, och när framgång radas på framgång börjar det kännas smått jämntjockt. Det råder ingen tvekan om att det är en beundrare som står bakom porträttet, och det hör förstås till genren, särskilt när biografiobjektet själv tillgängligt ställer upp på intervjuer och kvartersguidningar, att knappast några kritiska synvinklar kommer fram. Det privata förblir privat: skandalen med Mia Farrows adoptivdotter Soon-Yi diskuteras diplomatiskt. Nog hade ändå mörkare sidor av filmbranschen och det kreativa livet kunnat få utrymme.

Nu får man nöja sig med de svarthumoristiska cynismer – och de räcker långt – som ständigt skuttar ur Woody Allens mun. Som i hans egen favorit bland sina filmer, "Stardust Memories", där en förtvivlad komiker frågar superintelligenta rymdvarelser om världens lidande och livets mening. De svarar: "Vill du göra mänskligheten en verklig tjänst? Berätta roligare skämt."

Ann Lingebrandt

Textförstoring

Dela

Woody Allen: a documentary

Regi: Robert B. Weide

Medverkande: Woody Allen, Diane Keaton, Mariel Hemingway, Sean Penn m.fl.

Längd: 1 tim, 53 min

Filmstaden, Helsingborg

Betyg: 3

Läs mer

Kommentarer

Film

Huvudnyheter