Kärlekens kretslopp

Johan Malmberg ser Sarah Polleys romantiska tragedi "Take this waltz".

Det är något med Margo.

Men vad? Det är en av styrkorna med kanadensiska Sarah Polleys film att berättelsens nav förblir ett mysterium för oss. För visst väntar vi en hel film igenom på om Margo bär på något slags diagnos. Den där paketerade personligheten av rädd-charmig-och-nervös, visst är den väl här något annat än bara en överanvänd stereotyp inom indiegenren? Ja ni vet hur det brukar se när dessa chica medelklassiga bohemer får leva ut sina nojor och passioner. Just så ser alltså Michelle Williams ut som Margo i "Take this waltz"; som en balansakt på slak lina mellan självförverkligande och sammanbrott. Det påminner om Williams roll i "Blue Valentine", men Polley sorterar in sitt drama på ett ganska udda och intressant sätt i genren romantisk komedi, trots att det snarare är en tragedi.

En rom-kom som därför bara delvis köper genrens spelregler. Det handlar om hur Margo på en resa till Nova Scotia träffar Daniel (Luke Kirby), och blir förälskad ögonblickligen. De flirtar. Träffas av en slump igen. Allt enligt genrens regler. Lika följdriktigt visar det sig att de bor på samma gata hemma i stan. Och, att Margo redan är gift. Mycket lyckligt dessutom med den likaledes udda figuren Lou – dock överraskande nedtonat gestaltad av Seth Rogan – som lagar kyckling dagarna i ända och snart ska slå igenom med en kokbok i ämnet.

Margo och Lou är uppenbart tätt sammansvetsade, men på samma gång mer vänner än älskare. Passionen ligger bakom dem. Distansen slår en kil. Den fysiska kärleken når man numera bara fram till genom ironiska lekar och upptåg. Så nära kärleken, så långt från förälskelsen.

Så dyker Daniel upp som är detta enda: ren och skär attraktion. Det vore förstås inga problem i den gängse rom-kommen som alltid är lojal mot förälskelsen, som om gammal kärlek bara är ännu ett hinder att övervinna. Men Margo biter sig fast vid kärleken, vid vänskapen. Och hon gör det i samråd med de kvinnor som avklädda i duschen i en nyckelscen, likt en antik kör avslöjar sanningar in på bara skinnet om kärlekens kretslopp: "Det nya blir alltid gammalt". Och Margo kämpar för den övertygelsen.

Sarah Polleys drama lever högt på kemin i ensemblespelet. Seth Rogen förmår inte matcha Michelle Williams, men deras smågnabbande tugg sätter en trovärdig ton för hela den vardagskärlek som "Take this waltz" handlar om. Scenerna där paret symptomatiskt kommunicerar bäst ordlöst genom fönsterrutan är väldigt eleganta. Sarah Silverman tillför dessutom en del komik och behövlig energi i rollen som alkoholiserad mamma.

Polleys manus kunde ha behövt ytterligare en komplikation. Samtidigt utmanar hon oss med vad som sker i betraktarens ögon när genrens föregivna regler bryts. När publiken så småningom inte längre förmår vara lojal mot den film de trodde sig se – någonstans där gör "Take this waltz" verkligen uppror mot den romantiska komedins snäva ramar.

Johan Malmberg
johan.malmberg@hd.se 042-489 92 31