Slemmigt värre i "Grannpatrullen"

Camilla Larsson har sett komedin "Grannpatrullen"

Evan är en schysst medelålders man, en ansvarsfull positiv medborgare i god form, som gör vad han kan för sin omgivning och sin hemort. I det här fallet pratar vi om Glenview, Ohio, ett klassiskt amerikanskt villasamhälle där inget avviker från det normala och välordnade. Tills en dag, då nattvakten på varuhuset där Evan är chef blir brutalt mördad och flådd. Det enda spår som hittas på platsen är grönt slem, som för tankarna till utomjordingar, men som också, och det är för den här filmen det allra viktigaste, verkligen på alla sätt påminner om sperma.

För sedan är det igång. Evan tar det här med medborgaransvar ett steg längre och bildar en grannpatrull, som ska vaka över Glenview och samtidigt lösa mordgåtan. De tre nötter som anmäler sig är på olika sätt mest intresserade av öl, sex och vapen och att bara vara så där skönt grabbiga och korkade som ju alla män innerst inne är – även sådana som Evan, som lite känslomässigt oförlösta försöker låtsas något annat. Och missförstå mig inte nu. Jag gillar barnförbjudna komedier av Saturday Night Live-profiler, det är inte det. Men de måste ju vara roliga. Och skarpa. Och hålla fart.

Men Grannpatrullen försöker mitt i det x-rateade också vara lite av en fin film om vänskap och medelålders män med problem att uttrycka känslor och att släppa kontrollen. Med en bihistoria om barnlöshetens vånda i ett äktenskap (fler chanser till sexskämt) och så en till, om en far- och tonårsdottersrelation inte helt utan friktion (fler chanser till sexskämt). Det gör att resultatet blir – både vad gäller innehåll och hantverk – vingligt och ofärdigt, varken eller, eller både och. Inte tillräckligt djärvt, inte tillräckligt roligt, inte tillräckligt gulligt, inte tillräckligt… någonting. Visst gör Stiller, Vaughn och Hill sina jobb som prudentlige Evan, bösige Ben och aggressive Franklin, men inte så mycket mer.

Så om någon lyfter den här filmen så är det brittiske Ayoade som har samma timing i sitt skådespeleri som han hade i sin regidebut Submarine. Synd också att man så slösar bort Rosemarie DeWitt, som just nu briljerar på svenska biografer i Your Sister’s Sister.

Camilla Larsson
camilla.larsson@filmfestival.org