Friska fläktar i "Modig"

Mattias Dahlström om tecknade "Modig".

Det är givetvis djupt ironiskt att Pixars säkraste film heter – ”Modig”. Och något tråkigt att när en av världens två främsta animationsstudior – efter alla dessa häftiga, tänkvärda, charmiga filmer om gamla gubbar, robotar, leksaker och fiskar – väljer att göra en film om en tjej blir resultatet för all del storslaget och rasande snyggt, men också lite tillrättalagt.

Det beror inte på tjejen i fråga. Prinsessan Merida, huvudperson i ”Modig”, är just den typ av hjältinna man önskar att det fanns fler av. Självständig, envis, tapper, med mycket skinn på näsan.

Hennes föräldrar, kung Fergus och drottning Elinor, härskar i ett medeltida rike och tycker att det börjar bli dags för dottern att gifta sig. Friare kommer från alla Fergus allierade stammar och börjar tämligen omgående att strida för, och tävla om, hennes hand. Ingen har dock frågat vad Merida själv tycker.

Till slut rymmer hon, träffar en mystisk häxa och kastar i ung vrede en förbannelse över en familjemedlem som blir svår att vända tillbaka.

Merida är en frisk fläkt i en animerad filmgenre som annars bygger på väldigt stelnade könsroller. Det finns så klart många poänger i att visa det bisarra i hela den process som Merida tvingas in, och på ett högre plan också att avslöja skillnaderna i könsrollerna och makten, men filmskaparna gör det lite för lätt för sig. Genom att teckna väl stereotypa bikaraktärer framstår Meridas val och uppror som så självklara att filmen inte riktigt får någon behövlig friktion.

Bättre blir ”Modig” när den halvvägs in börjar kretsa kring Merida och Elinor.

I den moder-dotter-relationen blir filmen rörande vacker på det där sättet som egentligen bara Pixarfilmer kan vara.

Den här filmerna har vi också recenserat i veckan:

Blodig speed-dejt i "Jag, Anna"

Bye Bye Bourne

Läs fler filmrecensioner här

Mattias Dahlström
centrumbarn@hotmail.com