Rått och motbjudande i "Taken 2"

Malin Krutmeijer om thrillern "Taken 2".

”Taken”-filmerna etablerar Luc Besson (manusförfattare och producent) som ett slags actionfilmens Susanne Bier.

Där hon skruvar upp romantikens tårdryparstereotyper till groteska nivåer, gör Besson samma sak med actiongenrens. Hans projekt är mer riskabelt: om effekten hos Bier är skamlös men harmlös, är den hos Besson djupt olustig.

Av den klassiska premissen ”familj under hot” blev i första filmen en absurd historia där hjältens 18-åriga dotter kidnappades av en traffickingliga i Paris. Strunt samma att sannolikheten är noll att kriminella albaner skulle sätta i system att tvångsprostituera rika amerikanska turister. Detta är en fars värsta mardröm och rent dramatiskt en kraftfull motivation för det massmord som Liam Neeson i rollen som pappa Bryan begick.

Att albanerna var svartmuskiga och rakt igenom onda, och att dottern till slut återfanns hos en pervers shejk, anslöt direkt dassiga koloniala föreställningar om mörka mäns omättliga begär efter ljushyade kvinnor.

Den hämndfantasi som möjligen aktiverades hos publiken fick sitt vulkaniska utlopp i att hjälten minsann inte var vem som helst. Under den snälle, sorgsne skilsmässopappans yta lurade en tränad hitman med ett förflutet i amerikanska underrättelsetjänsten. Albanerna hade utmanat en krigare med kontakter.

Bisarrt? Ja. Och nu fortsätter alltihop.

I ”Taken 2” söker albanerna hämnd för sina bröder. Bryan befinner sig i Istanbul tillsammans med ex-frun (Famke Janssen) och dottern (Maggie Grace). Hoppet har givetvis just börjat stiga om familjens definitiva återförening när albanerna slår till.

Den här gången ger de sig på föräldrarna, inte minst ex-frun. Men, som det heter i filmen, ”man tar inte ett köttben från en hund” – krigarpappan rycker ut igen.

Han jagar gangsters genom basarer och gränder till ljudet av ständiga böneutrop. Filmen visar heltäckta kvinnor (inte så typiskt för Istanbul, väl?) flera gånger, så att vi ska förstå att detta är fiendeland.

Själva jaktscenerna har en rå, effektiv spänning, men grundscenariot är ju mer än lovligt obehagligt.

Varför lånar sig fina skådespelare som Liam Neeson, Famke Janssen och Rade Serbedzija, som spelar den albanske gangsterledaren, till detta?

Malin Krutmeijer
malin.krutmeijer@telia.com