Yes it is

Mattias Dahlström blir väldigt trött av Oliver Stones nya "Savages".

På pappret är förmodligen ”Savages” exakt den film Oliver Stone behövde göra just nu. Efter att ha ägnat de senaste åren åt att slicka såren efter kostsamma kalkonen ”Alexander” och sedan desperat ha försökt ta sig tillbaka till sin egentligen helt obegripligt framskjutna position i filmhierarkin genom att upprepa gamla framgångar med ännu ett politikerporträtt (”George W Bush”) och en poänglös uppföljare (”Wall Street: Money Never Sleeps”), kunde det ju vara läge att bara försöka göra något enklare.

”Savages” börjar också som ett steg i rätt riktning. Stone berättar en rak framgångshistoria om de två vännerna Ben och Chon som driver en affärsverksamhet där de säljer jazztobak och lever ett rätt gott liv tillsammans med O, tjejen som förutom att ha ett väldigt minimalistiskt namn också är flickvän till dem båda. Med alla inblandades godkännande.

Tyvärr råkar langarvännerna göra affärer med fel personer på södra sidan av den amerikansk-mexikanska gränsen och de förhållandevis fredliga Ben, Chon och O tvingas snart in i en våldsspiral.

Med en mindre klåfingrig och mer hantverksskicklig regissör hade det kunnat mynna ut i en hyfsat spännande thriller.

Men grejen är den här: ingenting får någonsin vara enkelt hos Oliver Stone. Utom möjligtvis hans världs- och självbild. Stone fick tidigt höra från filmkritiker som borde veta bättre vilken kontroversiell provokatör och visuell virtuos han är. Väldigt snart började han tro dem.

Ibland har hans filmer räddats av ett intressant ämne, ibland har skådespelare gjort så minnesvärda insatser att det skylt över Stones bristande fingertoppskänsla, men i ”Savages” finns ingen räddning alls.

Stone slår, i försök att visa att han är hipp och cool, knut på sig själv med narrativa knorrar, ”fräsiga” kameravinklar och undermålig klippning, helt utan tempo, flyt och rytm som det anstår filmhistoriens kanske minst musikaliska regissör. Lägg till detta usel personregi: ett par unga egentligen rätt duktiga skådespelare lämnas vind för våg och ett par veteraner tillåts spela över.

När man ser ”Savages” känns det som att det enda verkligt provokativa med Oliver Stone är vilken klåpare han är. Och vilken status han trots det har.

De här filmerna har vi också recenserat den här veckan:

Balladen om Marie Krøye: It´s a mans mans world...

Dredd 3D: Dreddfullt

Mattias Dahlström
centrumbarn@hotmail.com