Skimrande bubbla

Gunnar Bergdahl om franska "Min ungdoms kärlek".

Det är 1999. Den 15-åriga Camille är grymt förälskad i den något äldre Sullivan. Den första STORA kärleken. De möts, de pratar, de älskar. Men Sullivan ska dra ut i världen och eftersom vi befinner oss innan Facebook och Skype är det för Camille som om världen ska gå under. Att skiljas kan verkligen vara, som det gamla franska ordspråket säger, att dö en smula.

Hon får nöja sig med brev och en karta över Sydamerika där avsändarorten kan märkas ut. Och att breven börjar sina kommer inte som någon överraskning. Lika lite som att deras vägar kommer att korsas i framtiden.

Det finns i anslaget i denna franska film en lätthet och en känsla för det vardagliga småpratet, för detaljerna; familjeinteriörerna, gatulivet, skolsalarna. Det är välspelat och välgjort.

Men det tar sina modiga 40 minuter innan Sullivan äntligen kommer iväg på sin färd för att upptäcka världen. Den unga regissören Mia Hansen-Løve, detta är redan hennes andra långfilm efter den uppmärksammade debuten "Fadern till mina barn"" som visades i Cannes häromåret, är så att säga högst påtagligt förälskad i sina högst påtagligt förälskade tonåringar som snart ska bli vuxna och möta livets realiteter.

Så kastas vi framåt i stötar genom Camilles liv. Nu är det 2003 och jorden går under. Nu är det 2007 och en utbildning till arkitekt inkluderande en resa till Louisiana. Nu är det 2009 och en "mogen" kärlek med en norsk arkitekt och en graviditet. Hela tiden så där franskt pratigt och nära.

Och så ett plötsligt möte som får de gamla känslorna att flamma upp igen. Tack och lov har det hela i alla fall ett öppet slut.

Det är mycket som är ytterst snitsigt. Men det är också lika mycket som ytterst klichéartat. Som att få höra Violeta Paras "Jag vill tacka livet" stiga till romantiska Parisbilder. Svettigt!

Problemet med den kombinationen är bland annat att det rejält försvårar engagemanget för personerna.

"Min ungdoms kärlek" är en film, snygg som en såpbubbla i motljus, skimrande och svävande, lätt och vacker – men den känns som om den innehåller precis lika mycket.

Gunnar Bergdahl
gunnar.bergdahl@hd.se 042-489 90 06