Maud Olofsson och hennes barnbarn
Bildmaterial
Gunnar Bergdahl. Dessa cyniska lögnare till politiker! Med Maud Olofsson i spetsen. Där står du och blinkar bakom glasögonen och talar om dina barnbarn som ett gott skäl för att släppa på förbudet mot en utbyggd svensk kärnkraft.
Jag vet. Alla vet. Till och med du vet. Inträffar en ny kärnkraftskatastrof i dag eller i morgon eller nästa år, ett nytt Tjernobyl någonstans i världen långt borta eller nära, skulle du omedelbart byta tillbaka uppfattning. Det är motbjudande att behöva inse att du och dina partikollegor behöver ännu en katastrof av bibliskt format för att hålla kvar ett uns av principer.
Kärnkraften är nämligen farlig. Det var det viktigaste skälet för den folkmajoritet som i praktiken röstade nej 1980 och fick nöja sig med kompromissen att kärnkraften skulle vara en parentes fram till 2010. Av de som la sin röst på det socialdemokratiska fuskalternativet, den så kallade Linje 2, var hälften för och hälften emot. Resultatet var i grunden entydigt: Nej tack till den farliga kärnkraften.
Det är fortfarande den förhärskande synen på kärnkraften världen över. Att den kinesiska diktaturen i sin industriella iver och tillväxtfanatism prospekterar och bygger nya verk eller att det europeiska undantaget Finland har utvecklingsplaner ändrar inget i ett globalt perspektiv. Avfallet – det giftigaste människan någonsin producerat – vet ingen riktigt vad man ska göra med. 500 meter ner i marken för barnbarnen att ta hand om är senaste budet. Bisarra garantier på 100 000 år utfärdas. Ingen lär leva för att kontrollera bärigheten i dessa. Vad vi vet är att möjlig terrorism, åldrande kärnkraftsverk, läckande transporter, riskfylld uranbrytning är något vi och våra barnbarn tvingas leva med redan i dag.
Jag misstänker starkt att du Maud en gång i tiden röstade nej till kärnkraften. Det var då centerpartiet fortfarande hade en ekologisk grundsyn på energiproduktion och inte var ett rent högerparti. Den osannolika olyckan i Harrisburg hade precis inträffat. Du hade ännu inte fått några barnbarn. Det hindrade förstås varken dig eller oss andra som var aktiva i Nej-kampanjen att med all rätt hänvisa till framtidens generationer. Så gjorde säkert också du Maud. Barnbarnen skulle inte behöva leva i en kärnkraftsvärld med alla de oöverblickbara konsekvenser riskerna innebar. Bara sex år senare, på gränsen mellan Vitryssland och Ukraina i det dåvarande Sovjetunionen, blev mardrömmen verklighet. Jag har varit där och sett de monumentala konsekvenserna av ett enda kärnkraftshaveri. Men dina argument i dag är desamma som industrifanatiker och riskförnekare använde 1980. Det händer aldrig. Och aldrig här.
Att kärnkraften skulle vara en "ren" energiform är förstås rena bluffen. Det var vi överens om. Då. Men dagen innan den "historiska" energiöverenskommelsen i veckan mellan regeringspartierna fick också du ta del av den tyska studie som visar att antalet fall av barnleukemi ökar i närheten av kärnkraftverk. För de barnbarn som bor mindre än fem kilometer från kraftverk fördubblas cancerfrekvensen. Någon svensk studie har jag inte hört att du har krävt.
Du tycker att vår svenska och nu centerpartistiskt säkerhetsgaranterade kärnkraft är ofelbar och utan risker. Avslöjandet av de chockerande förhållandena på Forsmark sommaren 2006 ska in i garderoben för att göra sällskap med den studie från Linköpings universitet som våren 2001 visade att minst ett 30-tal dödliga cancerfall i Gävletrakten kunde härledas till katastrofen i Tjernobyl 1986.
Du ljuger oss rakt upp i ansiktet: "Vi har inte ändrat inställning",
En sån mormor skulle jag inte vilja ha.
Kommentarer