Spretigt och överfullt
Michael qvarsebo, född 1945, kom in redan som 20-åring på hallands konstförenings höstsalong. då hade salonger fortfarande en funktion att sortera agnarna från vetet. första separatutställning kom 1970. trots att qvarsebo nu har verkat under snart fyra decennier har han aldrig tillhört de riktigt etablerade. han refererar gärna till konsthistorien, särskilt dali och halmstadgruppen. med tiden har han uppnått någonting specifikt igenkännligt qvarseboiskt i sin konst. : Michael Qvarsebo
Konstnär: Michael Qvarsebo
Lokal: Galleri Skåne Pågår till och med 21 oktober
KONST/FOTO.
Utställningen domineras av kattporträtt, främst huskatter. Enligt konstnären är det självporträtt i olika sinnestämningar. Kvalitén på kattmålningarna varierar, många är manieristiska med samma nos, öron och ögon. Några katter är små, småfeta och välmående.
Man kan notera att konstvärlden ofta inte anser det tillräckligt fint att arbeta med katter, ett öde katter delar med hundar, hästar och andra husdjur. Varför är denna sfär inte tillräckligt rumsren när så många människor har husdjur? Ett skäl kan vara att husdjur inte är helt i linje med idén om den "stora konsten" som uppehåller sig vid de viktiga frågorna om samhällets framåtskridande. Det är svårt att tänka sig att ett framtida bättre samhälle låter sig representeras genom en shetlandsponny eller en labrador. Qvarsebos användande av katter är mer privat.
Andra motiv i utställningen är dock mer aktade, exempelvis torson. Konstnären har även arbetat med parafraser av kända verk, till exempel finns en "Homage a Vermeer", en målning med den i andra sammanhang aktuella "Flicka med pärlörhänge". Utöver detta arbetar han även med visuella ikoner som Elvis eller Marilyn Monroe.
Allmänt har Qvarsebo dragit ned på det surreralistiska inslaget i sin konst. I stället har tonvikten gått över till det förgängliga, alltså vanitasbilder. Temat återkommer i flera målningar, exempelvis i "Sländan" som bara lever en dag. Till detta kan läggas att de flesta motiv, inklusive katterna, är kombinerade med höstlöv vars ibland murriga färger går igenom hela utställningen.
Olyckligtvis är helheten för spretig. För många motiv, för tätt hängt, olika format och ramar. Ett sammelsurium utan medvetenhet. Snarare skulle man sållat bort en del målningar, som i några fall ändå inte håller måttet, och gjort en utställning som fungerar mer enhetligt. Det skulle tydliggjort variationerna hos katterna och ytterligare dra fram Qvarsebos egenart, vilket är det intressanta.
En utställning blir inte bättre bara för att man utnyttjar varje yta som man kan slå en spik i. Ett misstag han delar med alltför många konstnärer och gallerier.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus