Starka och svaga konströster
På Sofiero kryssar samarbetet mellan konstföreningarna i Helsingör och Helsingborg vidare. På lördagen är det vernissage och vi recenserar.
Framför slottets trappa ligger en jättelik granitskulptur. betraktad framifrån ser den ut som en platt skiva, från sidan en bubblig, trubbig strut eller kanske en bröllopstårta i flera våningar. materialet strävar dock emot i en sådan tolkning; granit är nog svårsmält. krocken mellan materialval och uttryck är inte desto mindre rolig och placeringen av verket, liggande på marken utan podium, ifrågasätter invanda förväntningar på en skulptur.: Lone Larsen är konstnären bakom det komplexa verket "Kärl". Hon är en av sju konstnärer på utställningen Konst på kryss som Helsingborgs och Helsingörs konstföreningar nu visar på Sofiero slott. Första halvan av denna tudelade utställning visades på Marienlyst slott i Helsingör tidigare i år under rubriken "Kunst på kryds".
KONST/FOTO.
Konstnärerna som ställer ut på den svenska sidan utgör verkligen en heterogen samling. De är alla medlemmar av antingen Helsingborgs eller Helsingörs konstföreningar, men det är också det enda de har gemensamt. Urvalet är märkligt ojämnt. Det leder ofrånkomligen till att många svagare överröstas av de starka, vilket jag inte antar är syftet, men ändock resultatet. Utställningen som helhet är därför också svår att bedöma.
För mig är åtminstone Jette Marian Guldbergs "healende energi-malerier" i pastellfärger med infogade halvädelstenar och pärlor från sönderklippta halsband fullständigt obegripliga.
Fundamentalt annorlunda är Hjördis Tegsells målningar: Hon använder färger och former (oftast trianglar) för att skapa mönster och rytmer som tvingar blicken att irra över bildytan. En form upplevs ena stunden som förgrund, nästa som bakgrund. Är det en cirkel som bildas av fyra trianglar, eller en kvadrat? Svaret blir olika från ögonblick till ögonblick och hennes verk därmed aldrig stillastående eller statiska. Fascinationen för geometriska former återkommer i vitmålade, metalltrådsbaserade pappersskulpturer där trådarnas nät bildar skelett och struktur åt djurliknande kroppar.
Starkt intryck ger även verken av den inledningsvis nämnda Lone Larsen. Särskilt kanske två utsnitt ur serien "Play Memory" som består av flera mindre teckningar och målningar, inramade bakom glas som delvis är blästrade och därmed döljer delar av varje bild. Några av bilderna är tecknade med blyerts på vitt papper, andra med svart och bladguld på vit bakgrund. Oavsett teknik påminner de om varandra; ett mikrokosmos av amöbaliknande former och fossiler, topografiska kurvlinjer och spetsbroderier i förstoring. Kanske är de delar i titelns "minneslek" eller bläckplumpar i ett Rorschach-test att associera kring.
Det nonfigurativa återkommer i större skala i några anslående verk med titeln "Ikon". Med purpur, guld- och silverfärg leder de förstås tankarna till bysantinska ikoner, men påminner också om att ursprungsbetydelsen för ikon helt enkelt är "bild". Här blir de blästrade ytorna i glaset större och därmed överlämnas mera åt betraktarens tolkning. Detta bidrar, på samma sätt som i "Play Memory", till en spännande dubbelhet: är bilden tvådimensionell eller tredimensionell? Vad döljer sig bakom det oklara, mjölkiga glaset?
Utställningskommissariens eller curatorns roll har under de senaste åren diskuterats mångordigt. Flera har menat att de, på bekostnad av konstnärerna, tagit över i utställningssammanhang. Konst på kryss visar dock tydligt att en genomtänkt och organiserande röst - från urvalsprocess av konstnärer till utställningens rubrik/namnval och produktion av katalog - är ett måste. Kalla det curator eller något annat, men utan denna funktionär klarar man sig inte.
Utställningen pågår till och med den 13 maj.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar