Allt ljus på Peirone
Bildmaterial
Skärets lilla konsthall visar Julia Peirones fotografier.
Konst:Julia Peirone
Skärets konsthall
Utställningen pågår till och med 29 juni
KONST. Flickan på Julia Peirones bilder är sysselsatt med någonting, hon håller i ett rep. Repet faller, det ligger ner eller är spänt. I en bild tar hon ett fast grepp om det för att i nästa bild hålla det mycket löst. Kanske utför flickan ett arbete? Kanske är det en form av dans, ett teaterstycke eller en rit av något slag? Någonting tryggt eller någonting farligt. Vad flickan än utför så sker det mer i mörker än i ljus. Endast punktvis är flickan och hennes rep belyst, därför är det svårt att riktigt förstå vad som händer.
Blicken är ofta det viktigaste i bilden av en människa, hur och vart den riktas. Flickan på Julia Peirones bilder har sin blick bortvänd, ett ögonlock på en av bilderna är allt vi får se. Genom att på det här sättet dölja flickans ögon skapar Julia Peirone bilder som vi smygtittar på. Det ljus som träffar flickan är våra blickar och tekniken gör flickan till allt annat än poserande. Istället är det betraktaren som råkar upptäcka en aktivitet som flickan ändå hade utfört, i något slags syfte. Julia Peirones bilder är högtidliga i en stum symbolik. Flickan på bilderna är ensam i dubbel bemärkelse.
Som ett svenskt Louisiana i miniatyr ligger Skärets Konsthall något svårfunnet bland villor och fritidshus, alldeles intill havet en bit norr om Höganäs. Inte så långt härifrån ligger Brunnby kyrka med sina berömd medeltida kalkmålningar. För fem år sedan uppfördes konsthallen med högt i tak, vita väggar och gavel med glasdörrar ut mot havet. Bättre kan det inte bli och byggnaden skulle knappast fungera som något annat än som konsthall.
Gunhild Stensmyr som låtit bygga och driver konsthallen har använt sig av sina erfarenheter från Norrtälje Konsthall och Bildmuseet i Umeå. Med det lilla rum som den samlade utställningsytan utgörs av, har hon skapat en alldeles speciell intimitet och närhet till det som visas. Här tar och kräver Julia Periones fotografier all uppmärksamhet.
Konstnärens inglasade fotografier återkastar en del av det solljus som träffar konsthallens vita väggar. Betraktandet av dem är därför delvis även ett betraktande av oss själva, genom det speglande glaset. Det mörka i konstnärens bilder blir ibland till något ljust. Speglingarna hade knappast tagits med om bilderna hamnat i tryck. Detta återkastande gör konstnärens bilder något svårbetraktade men Gunhild Stensmyr hävdar att det är en naturlig del av upplevelsen, att speglingen fyller en viktig funktion.
Konsthallen är resultatet av en lyckad kombination av hög ambition och goda kunskaper. De få utställningarna har valts med omsorg. Skärets Konsthall liknar mer verksamheten på något av de mer intressanta gallerierna i Stockholm, inte illa för en plats som denna.
Att driva utställningar har med hängivenhet och entusiasm att göra, här fyller egenskaperna ett ovanligt uppenbart tomrum. Skärets konsthall är ett bevis på att det går att komma en bra bit även med utgångspunkt i det avsides och småskaliga.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar