Öjvind Fahlström i helfigur
För första gången på över trettio år har konstpubliken möjlighet att bekanta sig med en av den svenska 1900-talskonstens internationellt mest kända konstnärer: Öyvind Fahlström.
Bildmaterial
Öyvind Fahlströms ”Pentagon Puzzle”, detalj. Variabel målning, akryl och tusch på vinylplast, magneter och metallpannå, 1970.
"Ade-Ledic-Nander 2", olja på duk, 1957.
"Notes 7 (Gook Masks)", tusch och akryl på papper, detalj, 1971.
"Notes 7 (Gook Masks)", tusch och akryl på papper, detalj, 1971.
”Ade-Ledic-Nander 2”, olja på duk, 1957.
Öyvind Fahlström: Med världen som spelplan, retrospektiv
Mjellby Konstmuseum
Utställningen pågår till och med 16 september
KONST.
Under skylten ESSO (som skulle kunna ha varit lånad från en svensk bensinmack på 60-talet) hänger på Mjellby Konstmuseum norr om Halmstad en till utformningen likadan skylt med texten LSD. Två substanser marknadsförs med likartade logotyper, den ena alldeles vardaglig, den andra en symbol för ett annorlunda psykedeliskt samhälle.
Det här är ett stycke konceptkonst med plastskyltar tillverkade på fabrik, ett av många verk som visas på museets urspännande retrospektiv med verk av Öyvind Fahlström (1928–1976), en av den svenska 1900-talskonstens mest spännande och gränsöverskridande multikonstnärer. ESSO-LSD är en kil in i vaneseendets katakomber.
I förordet till den välgjorda katalogen skriver Mjellbys indendent Karolina Peterson om hur Fahlströms mångsidiga uttryck (prosa, poesi, ljud- och radiokompositioner, måleri, teckning, installationer, happenings och film) ger ”hisnande ingångar till ett egensinnigt universum med nyuppfunna lagar och regelverk”.
Utställningens titel ”Med världen som spelplan” syftar i ett avseende på Fahlströms politiska och civilisationskritiska engagemang, som bland annat tar sig uttryck i ett slags Monopolspel, gjorda 1970–71 under Vietnamkrigets tid och i den då växande antiimperialistiska rörelsens anda.
I ”Indochina Monopoly” (1971) är Norrmalmstorg och Centrum utbytta mot rutor som Saigon: US Embassy och Tiger Cages (små tigerburar där den amerikanska armén förvarade FNL-fångar).
Fahlström var marxist och oförsonlig kritiker av den rådande världsordningen. Hans förhoppning var att spelen skulle massproduceras som pedagogiska redskap för folkupplysning. Så blev det aldrig.
I någon mening var han kanske ett slags plakatkonstnär. Men hans verk känns inte alls tidsbundna. Deras uttrycksladdade och lekfulla estetik lever och deras budskap är snarare mera aktuellt i dag än på 1970-talet.
Målningen ”Kidnapping Kissinger” (1972) är uppbyggd som en spelplan för ett tärningsspel. Målningen är inspirerad av protesterna mot Världsbanken i samband med dess årsmöte i Köpenhamn 1970 och innehåller i små teckningar (med serieteckningen som formmässig inspiration) fräna kommentarer både av banken och av USA:s dåvarande politik.
Fahlström hade världen som spelplan också personligen. Han föddes i Brasilien som svensk men bodde återkommande i Rom, Paris och New York. I New York hör han talas om IB-affären (där Jan Guillou och Peter Bratt döms till fängelse efter avslöjanden om en hemlig svensk underrättelsetjänst, IB) och gör ”Column no 4 (IB-affair)”. Bilden är uppbyggd av ett myller av små teckningar med serietidningstexter på engelska och någonstans i mitten sitter de båda svenska journalisterna bakom galler. En bit bort finns en bandspelare med polismössa, Murder Export Inc, US Public Safety Program och längst ner till vänster står herrarna från oljebolagen Exxon, Texaco och Mobil med stora penningpåsar på huvudet.
”Gook Masks” från 1971 är gjord i samma anda, med politiska rallarsvingar mot brutal amerikansk världsdominans. På en liten prispall finns på segrarplats en karta över Laos, vinnare i tävlingsgrenen ”mest bombade land i världen”.
Fahlströms bilder i den här genren är gjorda för att både ses och läsas, i detaljrika collage av tecknade bilder och texter.
Utställningen ger en bra bild av både bredden i Fahlströms konstnärsskap och de faser genom vilken detta utvecklades. Den inleds med surrealistiskt inspirerade bilder från 50-talet. Här utforskar den unge Fahlström olika material som ”filtspetspenna på orange metallpapper” och emaljmåleri. På Mjellby visas den suggestiva ”Ade-Ledic-Nander 2” (1957), tillkommen under två års arbete.
Målningen är som en myllrande organism, sammansatt av tecken och små teckningar. Museet har invid tavlan sida för sida hängt ett 30-sidigt manuskript där Fahlström gåtfullt poetiskt säger sig uttolka Ade-Ledic-Nander, som ”en värld av situationer och handlingar i ett motsägelsefullt-diskontinuerligt tidsrum”.
Sophie Allgårdh, kritiker och redaktör på Paletten, har varit curator för den ytterst sevärda utställningen, som för första gången på över trettio år ger konstpubliken möjlighet att bekanta sig med en av den svenska 1900-talskonstens internationellt mest kända konstnärer.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus