Formspråk i den stora skalan
Bildmaterial
Astrid Sylwan.
Bård Breivik.
Sofia Änghede.
Astrid Sylwan & Sofia Änghede & Bård Breivik
konst
Astrid Sylwan Pieces of expierence
Sofia Änghede Nya verk
Galleri Mårtenson & Persson
Utställningen pågår till och med 22 juli
Bård Breivik Troféer från en digital safari
Galleri Mårtenson & Persson
Utställningen pågår till och med 26 augusti
KONST.
Stora ytor, starka färger. Körsbärsrött, malakitgrönt. Svart och vitt.
Astrid Sylwan (född 1970) behärskar den stora skalan suveränt. Hennes målningar tar rummet i anspråk med självklart lugn. Formspråket är nonfigurativt, med sammanhållna färgsjok som kontrasterar mot varann. Skarpa svarta silhuettformer mot vit bakgrund, ränder i knalliga färger som löper sida vid sida över duken.
Astrid Sylwan fick Olle Bærtling-priset 2005. De starka neonnyanserna har hon förstås gemensamt med Bærtling (1911–81), likaså de strikt avgränsade färgfälten – även om de har mycket mera liv och rörelse hos Sylwan. Trots det ganska strama uttrycket är hennes verk nämligen väldigt måleriska; färg i stora droppar och rännilar återkommer överallt som spår efter skapelseögonblicket.
Planering kontra spontanitet eller kalkylering kontra slump; det ger i alla fall en spänning som tilltalar och berör. Associationerna går till abstrakta expressionisten Helen Frankenthaler (född 1928), åtminstone i mina ögon och mitt huvud.
Även i det mindre formatet och i en annan uttrycksform, blandteknik på vaxat papper, talar Astrid Sylwan med tydlig röst. De fem verken i denna teknik är mer figurativa och berättande än måleriet, men fortfarande formidabelt formsäkra.
I konkurrens med detta är det inte lätt att göra sig hörd. Mycket riktigt; de fotografier som Sofia Änghede (född 1972) visar etsar sig inte fast i minnet. Hon skildrar människor omslutna av märkliga ljusslinge-effekter – ett fenomen som åstadkoms genom långa slutartider på kameran. Kanske hade Änghedes verk behövt mer utrymme, eller varit fler till antalet för att komma till sin rätt.
Bård Breivik (född 1948) visar verk som han kallar ”Troféer från en digital safari.” De flesta skulpturerna är i brons, några i plast och billack (!). Verken skiljer sig mycket från de som konstnären visade förra sommaren på Skulpturens hus i Stockholm. De var organiska, levande och vilda. ”Troféerna” på Galleri Mårtenson & Persson är mycket återhållna och slutna, nästan mystiskt ruvande. Allihop är amorfa och påminner mest av allt om förstorade skelettdelar från en människa eller ett djur (för att nu knyta an till safari-rubriken).
Deras polerade ytor är dock blanka och vackert glänsande. Tankarna går därför till smycken snarare än till blodiga jakttroféer eller någon lerig arkeologisk utgrävning. Intrycket de ger är egentligen rätt sterilt och ligger långt ifrån exempelvis Astrids Sylwans starka tilltal. Ingen verkar förmå överrösta henne.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus