Lars Bertle tar plats
Martin Hägg tar sig en tur genom Lars Bertles oändliga färglandskap på utställningen på galleri Moment i Ängelholm och hittar små bilder inne i de större.
Bildmaterial
"Players" av Lars Bertle
"Sommaräng" av Lars Bertle
Konst: Lars Bertle
Galleri Moment, Ängelholm
Utställningen pågår till och med 11 november
KONST.
Med sina bilder förhåller sig Lars Bertle till landskapet. Jag skriver ”förhåller sig” för några konkreta landskap finns inte här. Istället har mötet med olika miljöer genom åren öppnat upp konstnärens ögon för ett personligt färg- och formexperiment. Landskapet är som motivsfär lokaliserbart i konstnärens bilder, det kan vara i form av en ”Fjällvärld” en ”Sommaräng” eller en ”Parkdamm” samtidigt som inga av hans landskap finns i verkligheten, de är alla fria tolkningar av någonting han någon gång upplevt.
Lars Bertle hör till den äldre generationen Helsingborgsmålare som långsamt utvecklat sitt sätt att måla, hans bilder har kommit att få en allt starkare färgskala, färgen är den starkast tänkbara i många av hans bilder. Konstnären är allra mest förtrogen med olja och det är också oljemålningar som visas på Galleri Moment.
Redan bildförteckningen avslöjas oljans betydelse för konstnären. Det är ”målningar i oljefärg” som visas, inte bara ”i olja” som är en mer vanlig beteckning för samma sak, ordet upplevs som viktigare genom att det skrivs ut i sin helhet. Oljefärgen måste till för att penselns och palettknivens drag i Lars Bertles bilder ska förbli synliga i den färdiga bilden. Med plastfärg hade allt blivit mycket plattare. Det här gör också att konstnärens bilder gör sig bäst i original, sekundära återgivningar riskera att platta till dem och göra dem tråkigare.
Ett öppet motiv är det bästa tänkbara för konstnären, ett motiv som genom hela arbetet tillåter en fri färgbehandling över hela duken. Konstnärens collageartade sätt att applicera färgen kräver ett motiv som i sig själv expanderar, så som landskap gör; hos Lars Bertle blir det explosivt.
Figuravbildningar hör också till Lars Bertles motiv men här fungerar hans motiv sämre. Det hjälper inte att figurerna gestikulerar vilt mot en bakgrund i lika skarpa färger som i landskapsmålningarna. Det spel mellan förgrund och bakgrund som skänker mycket av livet åt hans landskap är från början låst och förlorat med figurerna. Tekniken går med andra ord inte längre riktigt hand i hand med motivet, lite av den frihet som är så viktig i Lars Bertles motiv har gått förlorad.
Konstnärens bilder tar ibland lång tid att färdigställa, ibland går det hela mycket snabbt. Genom att laborera med tejpremsor och skrapverktyg skapar han skarpa avgränsningar mellan det nya och det gamla. På flera av bilderna återkommer några känsligt upptecknade tunna skraplinjer. Det är linjer som konstnären har fått fram med hjälp av en gaffel; mer avancerat än så behöver inte ett konstnärsverktyg vara.
Snabba eller långsamt, slutresultatet är i samtliga fall ett oblygt måleri, fjärran all tungsinthet och gråhet vilket annars lätt uppkommer av många lager färg i samma målning. Med hjälp av färgens klarhet hålls hela tiden ett betryggande avstånd till det överarbetade.
Inte oväntat hör Lars Bertle till de konstnärer som kan hantera såväl stora som små format utan att målningstekniken behöver skilja sig från det ena fallet till det andra. Som en följd av detta går det ofta att upptäcka små bilder inne i de större bilderna. Det är tacksamt att i tanken göra mindre utsnitt ur konstnärens stora bilder för att på så sätt ytterligare förstärka fysiken i hans bilder. Ibland är Lars Bertles landskap möjliga att betrakta från olika håll, det är bilder som saknar en tydlig upp- och nedsida.
Sin kärlek till färgen uttrycker konstnären genom att bevara klarheten hela vägen ut, Lars Bertles konst är en konst som vill ta plats.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus