Hon sätter färg på minnena
Konstnär och forskare. Agneta Freccero har två parallella karriärer. Båda tillfredsställer hennes stora behov av att strukturera och lösa problem. Men ingen har gjort henne rik — utom på erfarenheter.
Bildmaterial
Den här oljemålningen påbörjade Agneta Freccero 1989 och tyckte den var klar 2002. Men först efter en ommålning inför den här utställningen är hon riktigt nöjd.
Ljusa, drömska minneslandskap från länder och platser hon bebott är vad Agneta Freccero visar på Lilla Galleriet i Helsingborg.
Agneta Freccero, kvinnan med dubbla karriärer, som konstnär och doktor och forskare i kulturvård.
Konst/Foto.
Ljusa, nästan vita målningar med drömska stilleben är vad som möter när vi stiger in på Lilla Galleriet där Agneta Freccero håller på att välja ut de tavlor hon ska visa.
— Jag är uppväxt med att man ska ha ett genomgående tema, säger hon och sneglar på den ensamma, nästan svarta målningen som står lutad mot väggen.
— Men nu tror jag att man kanske ser varje enskild målning bättre ifall någon bryter av.
Målningarna är minnen från alla länder hon besökt och bott i, Italien, Frankrike, Egypten och så Österlen, där hon slagit sig ner i Tommarp sedan två år.
— Jag vill att det ska synas vad det är, men det får inte bli för tydligt. Det handlar inte om frukter, stolar och bord utan om känslor och upplevelser. Som när man tittar på en sak och bara anar det runt omkring. Det blir en balansgång att hitta exakt hur mycket som kan lösas upp utan att målningen blir tom och platt.
Det är sådana utmaningar som Agneta Freccero tycker om och mår bra av att hitta lösningar på.
— Men jag behöver också relationer till människor, som gör mig till en del av verkligheten. Så när mina sex barn vuxit upp orkade jag inte sitta kvar i Stockholm. Jag sökte jordnära saker att ta itu med.
Under 15 år efter sin doktorsexamen i kulturvård levde hon i kappsäck för att i olika projekt utforska den ytbehandling som användes förr för att konservera konst.
— Bland annat blev jag intresserad av det förtvålade vax som under antiken kallades puniskt vax. Jag tyckte det verkade bättre än moderna metoder med farliga lösningsmedel och giftiga kemikalier som är cancerframkallande och dåliga för naturen. Jag experimenterade för att hitta det antika receptet och kanske lyckades jag. Bland annat har jag testat det mot det vax som använts på mumieporträtten från den romerska tiden i Egypten på 100- och 200-talen.
Hon har också jobbat med konserverade muralmålningar i Pompeji och senast som projektledare med ytbehandling av antika skulpturer i Rom.
— Jag är nog inte klok egentligen. Aldrig har jag ägnat mig åt något som ger pengar. I stället har jag levt på små bidrag, doktorandlön och stipendier. Jag skulle kunna bli konsult för hur man söker projektpengar. Eller skriva en hel bok om vad man bör undvika i stora internationella projekt.
Men Agneta Freccero har lämnat detta bakom sig. Nu är det måleriet som har huvudrollen igen. Flera av tavlorna hon visar i Helsingborg har varit framme från och till i flera år. Nu har hon äntligen haft tid att göra dem klara. Om hon inte hittar något nytt att förändra.
— Jag har lite färg med mig hit till galleriet!
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus