Lage Lindells upplevelser
Bildmaterial
"Det mest signifikativa för Lindells teckningar är svikten i den spontana linjeföringen."
Konst: Lage Lindell
Konstakademien, Galleri Öst
Utställningen pågår till och med den 10 februari
KONST.
I en enda sal på Konstakademien i Stockholm ryms ett drygt femtiotal verk av Lage Lindell, utan att utställningen verkar överhängd. Mitt emot galleriingången står självaste ”Lage” (1920–1980) och plirar på mig.
Ett självporträtt i helfigur, ritat i kol, har dragits upp till nästan naturligt storlek. Jag säger nästan, för Lage var en minst sagd reslig karl. Plötsligt minns jag 1970 när jag mötte honom på dansgolvet i Vaxholm då en konstnärskollega av samma årgång fyllde femtio och festen förgylldes av dansglada konstnärer. Värden var en briljant pianospelare och kvällen var oförglömligt magisk.
Jag upplever det som om konstnärens egna, gängliga kroppskonstitution givit anslag till ett slags ledtema i hans konst. Där finner man något av hans ”alter ego” i alla flängande, flygande, fluktuerande, fragmenterade kroppar, kroppsdelar och tecken.
Den 17 oktober 1968 besökte jag en utställning av Lage Lindell på Konstakademin. Det blev ett bestående minne. På de höga väggarna hängde sydda objekt i lakansväv. Objekten var armar, ben och händer, uppstoppade så att de blev lagom tredimensionella. Jag berördes starkt och på ett odefinierbart sätt. Datumet för mitt besök finns inpräntat i min almanacka
– dagen därpå födde jag mitt tredje barn.
Gallerivärdinnan upplyste om att det hade varit en enorm publiktillströmning på öppningsdagen. Det kan jag förstå. Lage Lindell är ett begrepp i konstkretsar, och det var som ”Lage” han allmänt omnämndes.
För mig är han mest betydelsefull genom sitt personliga och originella konstnärskap. Att han sedan omtalas som en av 1947 års män lämnar jag därhän. En gemensam utställningslokal gör inte utställarna till någon grupp, och en sådan var konkretisterna heller inte. I början på 1990-talet producerade jag för Landskrona museum en utställning som fick namnet ”Det var 1947”. Jag hade stor hjälp av Lennart Rhode som så enträget värjde sig mot de ingrodda begreppen. Av Lages syster fick jag låna ett verk som varit med på den legendariska utställningen på Färg och Form 1947, en målning av en bondgård, härligt naivt återgiven. Som på barnens sätt, när de skapar med röntgenblick och målar hus utifrån med folk på insidan.
Verken på Konstakademins väggar kommer från Lage Lindells familj. Arton utsökta gouacher som utmärker sig genom sina typiska lindellska starka och klara färgytor, gärna ett strålande blått mot ett lysande gult, eller rött. Oftast inom en svart konturerande form. Det mest signifikativa för Lindells teckningar är svikten i den spontana linjeföringen. De är expressiva med en verkan av mera direkt upplevelse är de drygt fyrtio blyertsteckningarna här. En av dessa är ett porträtt – fångat på kornet – av Karl Axel Pehrson. Andra mer eller mindre täta och skissartade tycks ha tillkommit i sjukhusmiljön under hans sista tid.
Och nu fick jag se dessa verk igen: de enstaka uppstoppade objekt i lakansväv från 1968, sydda av konstnärens maka, uttänkta och bemålade av Lage. En överdimensionerad hand tittar på mig, eller så tittar jag på handen.
Ett litet smolk simmade i min upplevelses bägare. Jag upplevde prislistan som smått genant. Även om verken från början saknade titel hade man kunnat skriva några ord som stöd. Sådant som bara de närmaste vet och kan bidra med. Till exempel att ett av porträtten visade Karl Axel Pehrson, eller att vissa grupper tillhörde sjukhussviten.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus