Världen bortom turistfällorna

FOTO. För en handfull år sen ambulerade fransmannen Yann Arthus-Bertrands flygfoton på storbildsutställningar i gatumiljö i våra större städer – och gjorde ett massivt intryck på folk.

Det är få utställningar man kan nämna och mötas av så unisont igenkännande nickar. Hans projekt var att fotografera världen från ovan; någon gång bara för dess skönhet, andra gånger för att vända på den blick vi människor förmår betrakta oss själva med.

Kopplingen till den svenske fotografen Anders Rymans likaledes enorma projekt ”Livets steg” är inte omedelbar, inte på annat sätt än att båda har stora anspråk genom sitt omfång. Anders Ryman är den forne kulturantropologen vars nyfikenhet på främmande kulturer drev honom vidare till fotograf- yrket. ”Livets steg” är ett sjuårigt projekt där han rest världen över – i alla världsdelar, omfattande samtliga stora religioner – för att dokumentera ”livets alla avgörande steg”. Nu ligger arbetet klart såväl i form av utställning (för tillfället i Stockholm) och 560-sidig fotobok! Och, med all respekt, för ett så stort projekt är onekligen själva fundamentet otydligt på ett undflyende, irriterande vis. Det Anders Ryman gör är att dokumentera riter, ceremonier där människor i olika kulturer på ett eller annat sätt tar ett steg in i nästa livsfas. Det är indiansk soluppgångsdans i samband med apacheflickornas första menstruation, det är manliga initiationsriter hos xhosa i Sydafrika, samisk konfirmation, tandfilning på Bali, åldringshommagen hos newarerna i Nepal, kremering i indiska Varanasi, dödens högtid Todos Santos i Bolivia och så vidare.

Allt skildras i ingående, närgångna fotosviter som på ett påtagligt vis vittnar om att fotografen vunnit människors respekt och förtroende. I textform skildras riterna med saklig blick, detaljerat och liksom lite torrt i i tonen. För det finns en ton i rösten som om den verkligen tillhörde en kulturantropolog från forna tider, och det kan inte riktigt hjälpas, det finns något problematiskt med denna etnografiska blick i en globaliserad tid. Det är en iakttagelse som Anders Ryman i högsta grad är medveten om, i en passus konstaterar han exempelvis hur berbernas ritualiserade frieri numera anpassas efter turistnäringen. Och medan Ryman kryper närmare med kameran sänker sig natten över marknadstältet.

Det är överhuvudtaget intressant att se en kulturantropologs bilder i skenet av den Jenny Dielemans-bok som nyligen utkom om turistnäringens baksida. Det förbisvepande turistfotografiet förvandlas hos Ryman till ett inträngande – sakligt, som sagt – dokument av vad som verkligen sker.

Jag skäms förstås en smula när jag studerar hans bilder av den turkiska omskärelsefesten (?) av pojkar och inser att jag till min dotter hårdprutat på en färgglad dräkt; en sultandräkt som ska bäras av pojkar under ritualen. Och jag får veta mer om legeringarna mellan katoliscmen och indiansk kultur i Sydamerika som jag närmat mig utan kunskap på plats.

Allt detta finns här. Som bildsvit över världen är den magnifik och oerhört imponerande. Den vidhängande känslan är hur fotografen Anders Ryman lyckas upphäva skillnaderna mellan kulturerna, visa på likheter mellan mänskliga beteenden. Som författare borde han däremot förklarat grundföresatsen; vad är det dessa ritualer egentligen står för? En viss jämförelse sker mellan olika sorters bröllopsformer, annars lämnas läsaren i stort sett utan ledsagning genom den mängd historier som ”Livets steg” bjuder.

För en handfull år sen ambulerade fransmannen Yann Arthus-Bertrands flygfoton på storbildsutställningar i gatumiljö i våra större städer – och gjorde ett massivt intryck på folk. Det är få utställningar man kan nämna och mötas av så unisont igenkännande nickar. Hans projekt var att fotografera världen från ovan; någon gång bara för dess skönhet, andra gånger för att vända på den blick vi människor förmår betrakta oss själva med.

Kopplingen till den svenske fotografen Anders Rymans likaledes enorma projekt ”Livets steg” är inte omedelbar, inte på annat sätt än att båda har stora anspråk genom sitt omfång. Anders Ryman är den forne kulturantropologen vars nyfikenhet på främmande kulturer drev honom vidare till fotograf- yrket. ”Livets steg” är ett sjuårigt projekt där han rest världen över – i alla världsdelar, omfattande samtliga stora religioner – för att dokumentera ”livets alla avgörande steg”. Nu ligger arbetet klart såväl i form av utställning (för tillfället i Stockholm) och 560-sidig fotobok! Och, med all respekt, för ett så stort projekt är onekligen själva fundamentet otydligt på ett undflyende, irriterande vis. Det Anders Ryman gör är att dokumentera riter, ceremonier där människor i olika kulturer på ett eller annat sätt tar ett steg in i nästa livsfas. Det är indiansk soluppgångsdans i samband med apacheflickornas första menstruation, det är manliga initiationsriter hos xhosa i Sydafrika, samisk konfirmation, tandfilning på Bali, åldringshommagen hos newarerna i Nepal, kremering i indiska Varanasi, dödens högtid Todos Santos i Bolivia och så vidare.

Allt skildras i ingående, närgångna fotosviter som på ett påtagligt vis vittnar om att fotografen vunnit människors respekt och förtroende. I textform skildras riterna med saklig blick, detaljerat och liksom lite torrt i i tonen. För det finns en ton i rösten som om den verkligen tillhörde en kulturantropolog från forna tider, och det kan inte riktigt hjälpas, det finns något problematiskt med denna etnografiska blick i en globaliserad tid. Det är en iakttagelse som Anders Ryman i högsta grad är medveten om, i en passus konstaterar han exempelvis hur berbernas ritualiserade frieri numera anpassas efter turistnäringen. Och medan Ryman kryper närmare med kameran sänker sig natten över marknadstältet.

Det är överhuvudtaget intressant att se en kulturantropologs bilder i skenet av den Jenny Dielemans-bok som nyligen utkom om turistnäringens baksida. Det förbisvepande turistfotografiet förvandlas hos Ryman till ett inträngande – sakligt, som sagt – dokument av vad som verkligen sker.

Jag skäms förstås en smula när jag studerar hans bilder av den turkiska omskärelsefesten (?) av pojkar och inser att jag till min dotter hårdprutat på en färgglad dräkt; en sultandräkt som ska bäras av pojkar under ritualen. Och jag får veta mer om legeringarna mellan katoliscmen och indiansk kultur i Sydamerika som jag närmat mig utan kunskap på plats.

Allt detta finns här. Som bildsvit över världen är den magnifik och oerhört imponerande. Den vidhängande känslan är hur fotografen Anders Ryman lyckas upphäva skillnaderna mellan kulturerna, visa på likheter mellan mänskliga beteenden. Som författare borde han däremot förklarat grundföresatsen; vad är det dessa ritualer egentligen står för? En viss jämförelse sker mellan olika sorters bröllopsformer, annars lämnas läsaren i stort sett utan ledsagning genom den mängd historier som ”Livets steg” bjuder.

Johan Malmberg johan.malmberg@hd.se042-489 92 31