In i salongens innersta
Tre utflykter i kulturens verklighet: Martin Hägg i konstföreningens salong, Sören Sommelius i Atlanta, USA och Björn Gunnarsson på Norénpremiär i Köpenhamn.
Bildmaterial
”Joanna Thedes ’Dan Flavin goes Allmoge’, ett av utställningens starkaste verk.”
”Sven Börtz strama måleri av smala färgstarka linjer tilltalar genom sin konsekvens.”
Mats Roslund
KONST. Salongen är Helsingborgs Konstförenings signum framför andra. Den här gången går den av stapeln på hösten, istället för på våren – för att inte krocka med regionens konstarrangemang runt påsk. 287 konstnärer har känt sig kallade, 33 konstnärer klarade sig igenom nålsögat med 114 verk.
Men några fysiska objekt har inte juryn botaniserat bland. Istället har aspiranterna fått skicka in foton på sina alster eller möjligtvis cd/dvd-skivor. Smidigt för juryn – men det här sätter också press på fotografen. Kan ett fotografi göra just mitt konstverk rättvisa? Hur kommer det verkliga objektets teknik och format fram på ett fotografi?
Kravet på fotografisk avbildning öppnar samtidigt upp för experiment, och det är ju bra. Otympliga alster, liksom mer behändiga, har bara behövt forslas iväg om de antagits. Elektroniska verk kan visas från sin bästa, noga utvalda, sida.
Ändå är det mesta återhållsamt, salongen domineras av klassiskt måleri för vita väggar. Kanske speglar det bara vad som lämnats in? Till det bättre måleriet hör Birgitta Steens fotorealistiska triptyk med ett starkt berättande bildspråk. Sven Börtz strama måleri av smala färgstarka linjer tilltalar genom sin konsekventa genomföring. Anders Salomonssons målade utsnitt av naturen är fulla av kraft och djup.
Malin Bryntesson står för salongens mest avväpnande inslag. Installationen ”Ett marsvin, en råtta, en katt och en hund står på händer mot en konsthallsvägg” framstår genom sin titel som så antiintellektuell att varje försök att hitta någon bakomliggande tanke riskerar falla platt till marken. Verket är frankt det som du ser, varken mer eller mindre.
Några av konstnärerna uppmärksammas lite extra. Joanna Thede har tilldelats Helsingborgs Konstförenings HH pris, Adrian de Jong har förärats SEB:s konstnärspris och Eva Rex har utsetts till vinnare av Helsingborgs Konstförenings affischpris.
Joanna Thedes ”Dan Flavin goes Allmoge” är ett av utställningens, på flera sätt, både starkaste och mest iögonfallande verk. En parafras på amerikansk minimalism i form av tre vertikala lysrör, än ståtligare genom en sirlig utsmyckning nertill. Adrian de Jongs kännemärke är vida och ödsliga landskap med klippor och hav – men för den skull framstår inte miljön i hans målningar som särskilt karg. Konstnären väljer istället att hålla igen; kontrasterna dämpas, det mjuka lyfts fram framför det hårda. Resultatet är lite för tamt och utslätat, valet av motiv möjliggör något annat. Eva Rex manér är mezzotinten, en knepig och tidsödande grafikmetod. Men hennes bilder är för den skull inte tunga. Istället är de fulla av liv och rörelse, av tydliga och bestämt tecknade figurer.
Variationen har ett egenvärde i en öppen salong som denna. Den får gärna visa konstnärer som strävar mot så olika mål som möjligt. Här finns en del hål att fylla, den uttryckliga inbjudan till exempelvis datorstyrd konst ser ut att ha blivit obesvarad. Ytterst handlar det här om att hävda sig i mängden, om vilka samlingsutställningar som lyckas utmärka sig framför andra. Salongen på Sofiero är en salong bland andra – bra men inte giftig.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus