Följa Kristensson
På Landskrona museum knyter fotografen Tony Kristensson an till fenomenet Urban Exploration som ställer samma frågor som science fiction-genren.
Bildmaterial
Tony Kristenssons bildvärld är nedgången, ensam och melankolisk.
Foto: TONY KRISTENSSON
Rummet
Tony Kristensson
Landskrona museum
Utställningen pågår till och med den 25 januari
KONST. I Stalker – Andrej Tarkovskijs science-fiction film från 1979 – guidar Stalker Författaren och Vetenskapsmannen mot Rummet genom Zonen. Rummet är en plats där människans innersta drömmar infrias. Fotograf Tony Kristensson gör detsamma, leder oss fram till ett märkligt rum genom ett öde landskap. Hans bildserie heter Rummet och projektet är en tribut till filmen ”Stalker”, men även till fotografens klassiska roll som den utpekande.
En hund i silhuett och ett visst motljus på en bensinstation är det enda som skvallrar om pågående liv, annars verkar allt lämnat och nedtecknat av fotografen som i 27 dokumentära bilder berättar en fiktiv historia. Färgskalan är som våra innersta drömmar – dunkel. Kompositionen är känslig och bilderna inomhus har tagits med en fint hanterad vidvinkel och kamera på stativ. Utomhus är ljuset grått och jämnt, i rummen blandas mörker med försiktiga ljus-skärvor. Kristenssons sinne för efter-katastrofen-detaljer är välutvecklat: datorn som brunnit, två livbojar på botten av en tömd bassäng och den döda, rödvita katten som skulle ha gjort finländske fotografen Esko Männikkö grön av avund.
Det är en av mina favorittankar, den om hur lång tid det skulle ta naturen att växa över kultur och civilisation efter människans hela eller delvisa utplånande. Jag är inte ensam om att intressera mig för det; Urban Exploration är en subkultur som sägs ha tagit sin början då tre tonårsgrabbar år 1986 utforskade Melbournes kloaksystem. Nu finns en uppsjö nätsidor och böcker tillägnade denna praktiska analys av det övergivna som Urban Exploration bland annat går ut på. Genom världshistorien finns en längtan efter natur som motsats till kultur. Fenomenet Urban Exploration ställer samma frågor om människans påverkan som science fiction-genren gör och Kristensson knyter an till båda.
Aristoteles satte i sin Poetik, utan att veta det, fingret på det som skulle bli science-fiction-stilens styrka: berättelsens befrielse från naturlighetens bojor, att historia och problemställning kan prioriteras när fantasin gör sig fri från det jordiska. I Sverige har väl genren haft många brukare men få kreatörer. Att som Kristensson arbeta med dokumentär stillbild och formulera en fiktiv berättelse med stråk av science-fiction känns osvenskt. Jag tycker mig upptäcka referenser till tv-serien ”De drabbade” – en lysande svensk produktion som tyvärr sågs av endast ett fåtal.
Rummet motsvarar också en plats inom varje individ där de sanna drömmarna dväljs, och enligt myten kan de göra eller förgöra oss. Stalkers föregångare Porcupine tar livet av sig då hans dröm förverkligas och hans sanna vilja visar sig innebära broderns död och att han själv blir förmögen. Kristenssons bildvärld är nedgången, ensam och melankolisk. Din mest uppriktiga önskan föds ur lidande – ett annat citat Kristensson hämtar från Stalker. Så är det i allt från Odyssén till Borta med vinden; no pain, no gain.
Stalker är spårfinnaren, en tacksam karaktär, ett slags geni, steget framför oss andra, känslig inför sådant vi är blinda för. Jag vill vara med och bestämma vart vi ska styra våra liv har Kristensson skrivit i utställningstexten, och utan den ambitionen, utan hänvisningen till Stalker skulle bilderna endast vara vackra vältagna fotografier och inte den resa Kristensson nu erbjuder de villiga att följa.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus