Kollektiva berättelser
Det är så mycket enklare att sjunka ner med en påse ostbågar framför
tv-apparaten och inmundiga till exempel ännu ett avsnitt av CSI än att
framställa grafisk konst.
Bildmaterial
"Utan titel", collografi av Karin Arvidsson.
Grafik oxå på annat än papper
Skörpinge kollektivverkstad
Klippans Konsthall
Utställningen pågår till och med den 29 mars
KONST. Valet av vad en person kan ta sig för står nu inte endast mellan dessa två alternativ men det som slår mig när jag besöker kollektivutställningar eller kollektivverkstäder är människans flit. Att framställa och kommunicera med bilder förefaller vara ett djupt liggande, förmodligen darwinistiskt drag hos människan.
Utställningen är något av en provkarta över olika grafiska trycktekniker, vilka är mer svårhanterliga än vad folk i allmänhet tror. Det kräver tålamod och erfarenhet för en konstnär eller hantverkare att förverkliga sin vision i tryck. Alsterna som visas spänner över både traditionella och mer experimentella uttryck. Trettiotre utställare och jag vet inte hur många verk utförda med varierande tillvägagångssätt – här visas etsning, koppargrafik, litografi, screentryck med mera. Konstnärsverkstäderna runtom i landet håller liv i och vidareutvecklar konstnärligt tryck, det känns bra i en tid då alltfler hantverk försvinner.
Kanske är det min coulrofobi (= clownfobi) som ger känslan av att Ulf Eklunds tre små färgetsningar är läskiga, en av bilderna innehåller nämligen en clown. En herre bredvid mig, en tillgänglig medbetraktare, tycker inte clownen är otäck utan rolig. Eklunds tavlor står ut, hans grafiska teknik är felfri, handen lätt och noggrann, färgerna mustiga men linjen tydlig. Hans färdiga verk motsvarar säkert hans ursprungliga vision, för motiv och utförande känns synnerligen genomtänkta. Eklunds tre små bilder är sammansatta av komponenter som rymmer surrealism, humor och, kommer jag att fortsätta att hävda, något mörkt och olustigt.
”Sidensvansar” och ”Hägrar” heter Karin Håkanssons två bidrag till ”salongen”. Stora, vackra tavlor visar svarta och fint högtidliga fåglar tryckta på en botten av tomatröd färg. Håkansson har begagnat sig av en silkscreen-teknik som kallas serigrafi när den brukas inom konstgrafiken. Silkscreen är ett hantverk som förmodligen uppstod i Kina kring 1000-talet och som nyttjades en hel del av till exempel amerikanska och europeiska konstnärer från 1930-talet och framåt. Flera av Andy Warhols mest kända verk är utförda i silkscreen-teknik. Bilden tillverkas genom tryck i flera omgångar, oftast med hjälp av schabloner som kan utgå från ritade men också fotografiska original. I utställningen syns det hur mångsidig tekniken är och hur effektfull den blir då den kombineras med oväntade material. Karin Roos har tryckt tre verk på plexiglas och Kerstin Wellbro deltar bland annat med en serigrafi tryckt på glas.
Först såg jag inte bilden utan bara vitt, och det är väl så det är tänkt. ”Det stora äventyret” heter ett av Hanne Jönssons två verk, där trycket är vitt på vitt. Först skymtas endast motivet i ögonvrån och åskådaren måste dröja kvar för att verkligen se det. I bilden syns konturerna av en skolflicka, originalet gissar jag är en bild från 40- eller 50-talet – en typisk sådan med en flicka i kort hår kammat i sidbena, där sitter hon i sin skolbänk med livet framför sig. Idag vet hon nog hur det blev. Bildens utförande är en timid viskning bland alla färger och former.
Även om den konstnärliga kvalitén skiftar i en sådan här samlingsutställning så är det hantverksmässiga handlaget genomgående gott. Skörpinge kollektivverkstads utställning visar på grafikens möjligheter till mångfald och personers vilja att i bild forma och delge berättelser.
Jenny Maria Nilsson
jenny.lmm@lsn.se
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus