En salong som tar ut svängarna
Bildmaterial
Kullasalongen år 2009
Krapperups Konsthall.
Visas den 10 april till 3 maj.
KONST. Först lägger jag inte märke till att han bara har en arm där han står och stirrar ut genom fönstret på ett typiskt vis, sådär som man tänker sig att människor som inte riktigt vet vad de ska göra gör. Ena skjortärmen hänger ofylld intill kroppen, han är enarmad! Vad hände? Konstnär Daniel Andersson Paulsson har tillverkat gubbfiguren och det ”dockskåp” han står i som är verket ”Hyreskasärnen” – förträffligt i sin originella skildring av uppgivenhet.
Nu hänger Kullasalongen igen! Det är trettionde året i rad i Krapperups Konsthall och antalet verk inlämnade för bedömning slog rekord – 157 stycken. ”Vi får bära”, säger Bengt Martinsson och Christina Andersson, styrelsemedlemmar i Kullens konstförening, och ler. Bärandet kommer av att denna salong numera är en av få som gör urvalsbedömningen utifrån de faktiska verken och inte från avfotograferingar. Andersson menar att salongen i år är av hög klass, kanske för att urvalet varit större. Kullasalongen strävar efter en ”vild” blandning av genrer, och styrelsen gläds åt att det sedan förra året finns fotografi representerat. Det enda de möjligen kunde önska sig mer av är skulptur.
Bedömningen har som brukligt utförts av en jury med två konstnärer – i år Gittan Jönsson och Gert Aspelin – och en konstvetare, den här gången Fred Andersson. 47 konstnärer fann nåd, 25 kallas debutanter då de inte tidigare funnits med på Krapperup. Så varsågoda; 118 verk för hågade konstintressenter att kolla in.
Gordon Skalleberg ställer ut flera stora verk i olja på plywood. En kvinnas ansikte i brunbeiga toner hänger fint mellan utställningsrummets fönster, vilket illuminerar bilden och än mer ger en upplevelse av att se in i ögon från en annan tid. ”Svunnen tid” – det är så verket heter. ”Nyår i Gaza” är en annan av Skallebergs aktuella målningar, en tung och sorglig bild. Skalleberg skänker de eventuella pengarna från försäljningen av sin konst till Carter Center, en institution som arbetar för fred och välstånd över hela världen.
Jag är bekant med arkitekten och konstnären Roger Zaczeks målningar sedan tidigare. Han är en etablerad utställare, vilket gäller flera av Kullasalongens konstnärer. Denne ålderman i sällskapet, 87 år, har skingrat min egen rädsla för att tappa fantasin med åldern. Zaczeks stil är egen och omedelbart igenkännlig. I salongen deltar han med tre nya verk ”Invasion”, ”Kapitulation” och ”Vapenvila”. Science fiction och dröm, surrealism blandat med populärkultur – oemotståndligt.
Daniel Andersson Paulsson, ”fader” till den enarmade gubben, deltar med ett annat verk, ”Att döda ett djur”. Det motsätter sig alla försök till beskrivning men om jag räknar upp ingredienser som en halv bil, en galen kvinna och en man med glasögon, djävulshorn och domkraft i hand så kan ni försöka skapa er en inre bild.
”Vad i allsindar, är hon på uppdrag eller bara galen?” Karin Hedda Perssons fem korniga, analogt fotograferade bilder är en serie självporträtt som förtäljer en historia. En dam klädd i romantiska underkläder och olika hattar förekommer på ställen där damer i underkläder inte brukar förekomma, som i snöig skog och äng. Spännande och roligt men kallt och besvärligt, hos Persson skönjer jag humor och motstånd.
Även fint klassiskt måleri i olja är företrätt. En gul villa i naturskön omgivning vid vatten, ”Den gula kolonin” målad av Maud Ewertson, är befriande enkel i sin 40-talsestetik – jag tror vi är många som vill vara i målningen.
Hans Tellström har fört in en bit natur i salongen – naturliga trädjurs-skulpturer sprungna ur drivved han samlat. ”Krokodil” och ”Hund” heter de, ni förstår vad de liknar. Jag associerar till skulptören Torsten Renqvists verk, inte för att de är lika men det där lite sorgliga, bortkomna som finns i Renqvists träskulpturer av djur tycker jag mig se hos Tellströms diton som slitit sig från havet.
… och ytterligare 41 utställare; tyg, glas, keramik, det dokumentära och det magiska – den här salongen tar ut svängarna.
Den enarmade mannen är inte ensam, i våningarna under står två andra män och glor likaledes dystert ut genom sina lägenhetsfönster på var sin våning, alla tre omedvetna om varandras existens. Kanske väntar de på att du ska komma och besöka dem.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus