Urtid, framtid, samtid
Bildmaterial
Beyond boiling, 2009.
Orange movement, 2008.
Red Parallels
Maria Svensson
Skärets Konsthall
Utställningen pågår till och med den 23 augusti
Konst. Sommarens konstnär på Skärets Konsthall heter Maria Svensson och utställningen Red Parallels är hennes första separatutställning sedan hon gick ut Kungliga Konsthögskolan i Stockholm för ett år sedan.
Vernissagedagen är mulen och stilla med en grå utsikt över Skälderviken och ett landskap som skapar en konstrast mot energin och färgerna hos landskapen i målningarna. De båda landskapen har likheter och skillnader, det jag ser genom konsthallsdörrarna är bekant och tryggt, medan det i målningarna känns främmande och skrämmande och jag vet inte om det visar jordens undergång eller skapandet av en ny värld.
Det rasar av färg och rörelse och jag kan inte avgöra om det är av hopp eller förtvivlan, glädje eller raseri.
Här finns referenser till romantiskt landskapsmåleri och en abstrakt tradition men också till en samtida kontext av grafitti och gatukonst som också färgat av sig på mode och grafisk design. Jag tänker tidningen i-D, Stephen Sprouses Louis Vuitton- väskor, köpenhamnskt gatumode; en snabb och urban populärkultur som hamnat i Skärets prydliga lugn.
Det kunde ha känts fel men det fungerar och bäst fungerar det i de målningar jag ser en berättelse och ett skeende. Som i "Orange Movement"; ett landskap där allt verkar ha ställts på ända och där det enda levande som syns är två små apor som håller om varandra. Det finns en så stor ömhet och förtvivlan mellan dem och hur de mitt i kaoset tyr sig till varandra.
Detaljer som aporna, som också finns i "Deafening Silence", och helikoptrarna i "Every Now and Then V" gör att jag stannar upp och går nära och ser nya sammanhang. På nära håll blir målningarna andra än de jag ser på avstånd och jag upptäcker hur Maria Svensson använder sig av färgen och färgerna som verktyg. Med collageteknik och olika lager av färg skapas en struktur som utmanar målningens platta yta och skapar liv och djup och undviker på så sätt att bara bli en abstrakt massa av färg och form.
Även om jag i vissa av de mer renodlat abstrakta verken inte blir lika engagerad så uppskattar jag att de känns så samtida och som kommentarer till den värld vi lever i. En känsla som kan vara svår att få fram i något så traditionellt som måleri men som visar att Maria Svensson har ett eget uttryck som bidrar till att omformulera måleriet och ta det in i framtiden.
I Maria Svenssons måleri finns både urtiden, samtiden och framtiden och jag ser det som en illustration av alla de tre skeendena. En illustration som i linje med postmodernismen bryter ner de stora berättelserna och istället visar alla de små berättelser som finns i det stora; dem om apor och helikoptrar och färger och mönster och allt det som tillsammans bildar ett sammanhang.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus