Ytterst lite om allt/Lättuggad samtid
Linda Fagerström ser Louisiana nya inventering av samtidskonst och Linda Fagerström undrar stillsamt vad museet egentligen vill säga?
Bildmaterial
Superflex "Flooded Mcdonalds" 2008 Interaktiv samtidskonst av 24 internationella, nu levande, konstnärer (dock ingen svensk). En flytande MacDonaldsrestaurang, konstverk som förändras när publiken går förbi m m. "The World is Yours" kallas den efter ett av konstverken, en neonskylt med just den texten.
Dont miss a sec' 2004 Monica Bonvicini.Interaktiv samtidskonst av 24 internationella, nu levande, konstnärer (dock ingen svensk). En flytande MacDonaldsrestaurang, konstverk som förändras när publiken går förbi m m. "The World is Yours" kallas den efter ett av konstverken, en neonskylt med just den texten.
The World is Yours
Internationell samtidskonst på Louisiana
Louisiana, Humlebæk
Utställningen pågår till och med den 10 januari 2010
konst. Lukta, lyssna, hoppa, frys och huttra. Allt är möjligt på Louisianas stora höstsatsning, som välkomnande stoltserar med sin titel The World is Yours i ljusskrift på taket ovanför museets entré. Texten är ett konstverk av norrmannen Gardar Eide Einarsson, en av 24 (varav den stora majoriteten, 17 stycken, är män) konstnärer från hela världen som deltar i utställningen (dock ingen svensk). Här finns Sissel Tolaas svettdoftande vägg, Shilpa Guptas skränande mikrofonmoln, Rafael Lozano-Hemmers kroppsstyrda radioapparater och Olafur Eliassons istäckta BMW i ett rum med minus tio grader.
Titeln, "The World is Yours", anger, enligt Louisianachefen Poul Erik Tøjner och utställningens kurator Anders Kold, att konstnärerna allihop arbetar med utgångspunkt i att världen är ”intressant, fortfarande höljd i mystik, oändlig, komplicerad, grym, upphetsande, illusorisk och skrämmande verklig” – men säg vilken konstnär som inte gör det?
Verken på utställningen har visats världen över; ett av dem också nyligen i Helsingborg – Douglas Gordons ”30 Seconds Text” – på Dunkers Kulturhus i utställningen "Disarming Matter". Här finns också Monica Bonvicini, som var premiärkonstnär på Bonniers konsthall i Stockholm 2007 och Cao Fei som ställde ut på samma ställe 2008.
Konstnärerna i "The World is Yours" påstås vara gränsöverskridande och varken arbeta med internt konstnärligt experimenterande eller ensidigt politiska projekt. Natascha Sadr Haghighians ”Microscope” är kanske ett exempel på detta. Den som sänker ögat över mikroskopet för att kika möts istället av en cirkelformad mikrofon ur vilken en metallisk röst läser upp texten till den gamla Police-hiten ”Every Breath You Take”. Verket har klart surrealistiska dimensioner och påminner på sätt och vis om Meret Oppenheims klassiska pälsbeklädda porslinskopp, men handlar också om övervakning och förföljelse – ”every move you make, every bond you break, every step you take, I’ll be watching you”.
Trots hyllandet av det tvära och gränsöverskridande är det konstnärerna som bryter mot just detta och istället renodlar som gör starkast intryck. Adrian Pacis vackert poetiska film ”Per Speculum” lurar långsamt lurar ögat med ljus och speglar medan Emily Jacirs projekt å andra sidan med explicit politisk udd kritiserar behandlingen av palestinier, Sebastian Diaz Morales ”We Will Fight Until Annulling the Law” på ett obehagligt suggestivt sätt skildrar ett gatuuppror i Argentina, danska Superflex har filmat en iscensatt översvämning av en Mc Donalds-restaurang.
The World is Yours innehåller också flera exempel på sådan konst som får folk att fråga sig ”är det där konst?” – i det här fallet kanske inte med darrande förorättad stämma utan mer uppriktigt förvånat. Vissa verk ligger onekligen nära upplevelser man också kan få på Experimentarium i Köpenhamn, som Corey McCorkles ”An Arrangement (Phalanx)” där betraktaren möter av den egna spegelbilden i oändlighet, Rafael Lozano-Hemmers ”Frequency & Volume” där ljudet styrs av hur människor rör sig i rummet eller Olafur Eliassons nämnda frysrum med is-bil. Den lekfulla tilltalas för övrigt säkert också av Elliott Hundleys eklektiska collage-skulpturer med dockskåpsstora figurer och uppnålade paljetter.
Utställningar av den här typen med (nästan) ett verk per konstnär riskerar att bli till reklambroschyrer som visar upp små fragmentariska smakbitar av en helhet man ska lockas köpa eller besöka; i det här fallet samtidskonst. Det är omöjligt, naturligtvis, att ha ambitionen att säga något om all samtida konst. Varför Louisiana väljer att säga lite grand om allt möjligt istället för att rikta in sig på ett fält och med fördjupad kännedom säga mera om det, förstår jag inte.
Fotnot: Pipilotti Rists deltagande i utställningen inleds inte förrän i oktober.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus