Klimatfrågor i konstperspektiv
Bildmaterial
"Link" av Tea Mäkipää.
"Acid Rain" av Bright Ugochukwo Eke.
"Dynasty" av Icelandic Love Corporation.
"Safety Gear for Small Animals" av Bill Burns.
"Glass Rain" av Ruri.
"Der er ikke en frø, ikke en fugl, ikke en fisk..." av Tue Greenfort.
Rethink Kakotopia
Kunsthallen Nikolaj, Köpenhamn
Utställningen pågår till och med 10 jan 2010
Konst/Foto. På Kunsthallen Nikolaj ser jag en av fyra utställningar om samtidskonst och klimatförändringar som presenteras i samband med det stundande klimatmötet i Köpenhamn. De går under namnet Rethink och utställningen på Nikolaj har fått namnet Rethink Kakotopia efter filosofen Jeremy Benthams benämning på ett negativt samhällstillstånd, ett anti-utopia präglat av kaos, upplösning och lidande. Som en bild av framtiden i klimatorons tidevarv – men utställningen vill fokusera på en omformulering av våra framtidsföreställningar.
Den lyckas; efter utställningen har jag funderat på klimatförändringarna och framtiden på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Både positivt och negativt. Här finns inga lösningar men här finns budskap som känns viktigare än politiska beslut. Kanske är det lösningen som vi alla är rädda för. Vi måste börja offra saker i våra liv om vi inte själva ska offras. Är vi beredda?
Verken berör på olika sätt de klimatförändringar vi ser idag; Fiona Tans video och Haubitz+Zoches verk rör sig kring problemet med översvämningar, i Haubitz+Zoches visas hur Köpenhamn påverkas om havsnivån höjs. Även isländska Ruris bidrag handlar om vatten, men här i stelnad form som ett regn av glasskivor. Lika vackra som livsfarliga som ett förvridet klimat.
I Icelandic Love Corporations video rör sig tre tjusigt pälsklädda kvinnor i ett ödsligt islandskap. De fiskar och jagar, spelar gitarr och filar naglarna medan isen smälter. I slutet begraver de högtidligt sina mobiltelefoner och smycken, som ett offer för att blidka en rasande jord. Bill Burns projekt "Safety Gear for Small Animals" består av säkerhetsutrustning för små djur; livvästar och andningsmasker i exakta minikopior. Det blir komiskt tydligt hur vi försöker göra allt för att skydda oss. Och djuren, ska vi skydda även dem eller bara tänka på oss själva? Var går gränsen?
Tue Greenfort ställer också frågan om vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. I hans verk på andra våningen växer grödor i en stor fröbädd, grödor som används i det moderna storskaliga jordbruket och som gör att allt fler danska arter utrotningshotas när de inte kan leva i sin naturliga miljö. Här finns en direkt koppling till dansk miljöpolitik men också till den globala frågan om jordens utarmning när den ska ge föda åt allt fler.
Men det är främst två videoverk som står ut. Cornelia Parkers "Chomskian Abstract" är en 42 minuter lång intervju med Noam Chomsky. Här hittar jag mina egna tankar om klimatet, framtiden och individuellt ansvar formulerade.
Tankar som blir tydligare av Tea Mäkipääs video "Link". Link är till hälften människa och till hälften apa och bor med sin mor på en avlägsen ö i Finland. Det är en saga; vacker och nordisk. Och jag kan inte glömma Link. Hans kropp, hans randiga shorts. Kanske för att han illustrerar en av mina största rädslor inför framtiden; att allt ska se ut som vanligt men ändå inte vara det.
Jag lämnar Nikolaj med en känsla som säger att framtiden varken blir Utopia eller Kakotopia men att världen kommer att förändras.
Allt kommer inte att vara som vanligt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus