Skulpterad humor
Jonas Ellerström ser den stillsamme upprorsmannen Sanchez Castillos utställning i Lund och Sören Sommelius gläds över Eva Nilssons vävkonst på Klippans konsthall.
Bildmaterial
Bild ur Sánchez Castillos film där pansarvagnarna dansar. Ur utställningen på Skissernas museum i Lund.
Bild ur Sánchez Castillos film där pansarvagnarna dansar. Ur utställningen på Skissernas museum i Lund.
Fernando Sánchez Castillo Plats för motstånd – Peace to the man of bad will
Skulptur, teckningar och film
Skissernas museum, Lund
Pågår till och med 30 maj
xx
konst. Det finns nog ingen motsvarighet på svenska till begreppet ”riot truck”. I alla fall känner ingen av de personer jag frågar på pressvisningen av Fernando Sánchez Castillos utställning till det. Lastbilen i fråga är kraftigt bepansrad, har plats för minst sex polismän, antagligen fler, och är bestyckad med två kraftiga svängbara vattenkanoner på taket och dessutom fasta sådana som sköljer undan människor framför och bakom bilen.
Eventuellt är den också utrustad med sådana finesser som utskjutbara fångstnät, automatvapen för gummikulor och så vidare. Användningsområde: att rensa upp vid demonstrationer.
I Sánchez Castillos film från en uppställningsplats vid Rotterdams hamn har två upploppspansarvagnar, låt oss kalla dem det, fått andra roller. Blygt närmar de sig varandra, hälsar med försiktiga vattenstrålar och inleder en liten dans på den stora, tomma asfaltplanen. Musiken är vals – tänk scenen med de virvlande rymdskeppen i Kubricks film ”2001” – och efterhand ökar intensiteten till dess de två vagnarna möts front mot front i en första kyss. Det är vackert koreograferat och muntert utfört, och även i det lugna Sverige bör den subversiva tendensen inte gå någon förbi.
På motsvarande sätt ger den spanske skulptören, född 1970 under Francodiktaturens slutskede, andra uppgifter åt de tecken för politisk makt som statyer och minnesmärken utgör. Vår egen tid har sett mängder av förhatliga stayer falla, neddragna av jublande folkmassor, medan andra mer diskret har tagits ned och metaforiskt uttryckt förflyttats till historiens skräpkammare. Rent praktiskt har de antagligen smälts ned och bronset, den gamla praktfulla symbolen för stabilitet, använts till nya monument.
Men det finns ju andra sätt att återanvända föråldrad politisk dekor. Fernando Sánchez Castillo har flera utmärkta förslag: man kan böja en staty bakåt i knävecken och hänga en gunga för barnen från armarna, man kan vända Napoleon upp och ned och ställa krukor för palmer på sockelns flata botten.
Och finns det ett förråd av nedsmält brons kan det användas till att gjuta de monument som aldrig uppfördes: en sällsynt misslyckad regent får en ryttarstaty på vilken han sitter vänd baklänges, de aggressivt manliga metalltjurar som står uppställda längs motorvägarna i Spanien kan ersättas av fredliga och samarbetsvilliga åsnor. Och de lejon som står uppställda framför spanska parlamentet kan få sin funktion av maktens representanter tydliggjord genom att avbildas med tassen på blodiga offer.
Med humor, ironi och allvar – och med en god skulptörs sinne för skala och storleksförhållanden – angriper Sánchez Castillo den självtillräckliga och brutala politiska makten. Han är för den skull ingen endimensionell propagandist: en teckning efter ett foto från inbördeskriget återställer den politiska komplexiteten i skeendet genom att inkludera vad som normalt skurits bort från bildens vänsterkant: en privatperson som uppeldad av gatustriderna rusat ut med en liten pistol och fattat posto bakom en barrikad, redo att lämna sitt bidrag till våldet och förstörelsen.
Inte heller är Sánchez Castillos verk knutna enbart till hans hemlands traumatiska politiska historia under 1900-talet. Skeenden upprepar sig, statyer rivs och nya reses, och flera av hans verk handlar på ett allmänt plan om maktens förvandlingar.
Som avslutning på pressvisningen iscensattes en happening framför Lunds universitets huvudbyggnad: ett jättelikt bronshuvud av en namnlös härskare lades på grusplanen och vem som ville kunde sedan ingå i ett lag som rullade huvudet runt fontänen på tid. En sydkoreansk student mumlade efteråt att det fick henne att tänka på presidenten i sitt hemland, medan en kinesisk flicka som ingick i ett annat lag inte ville uppge sitt efternamn för Sydsvenskans reporter.
Själv försökte jag förklara för Fernando Sánchez Castillo, numera bosatt i Nederländerna, att inte bara saknade vi ord för upplopps–pansarvagnarna i hans film, frågan var om svenska polisen ens hade sådana fordon.
Verkligen? sade han misstroget, och log sedan stillsamt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus