Naturens rörelse
Det autentiska landskapet<i/>
Richard Ahlqvist
Höganäs Museum
Pågår till och med 11 juni.
konst. Ordet "autentiska" i utställningens titel är ingen slump. Richard Ahlqvist är en person vars karaktär kan användas som motsats till ordet kokett. Hans landskap är intuitiva men självklara, de förmedlar på ett innerligt vis den idé om rörelse som finns hos vind, vatten, träd, solreflexer – det som är naturens essens.
Ahlqvist kommer från den svenskspråkiga minoriteten i Finland, från Helsingfors. Flykt var orsaken till att han flyttade till Sverige på 80-talet. En flykt från det finlandssvenska och från ansvar, han säger att han undvek att ta itu med saker.
Fast knappast flykt från måleriet. För de lata av oss ter sig Ahlqvist som irriterande verksam, han säger att han förmår måla ihop en utställning på en månad om han hade behövt det. Ändå sker arbetet periodvis snarare än systematiskt, "men behovet av att göra bilder förnekar sig inte". Cirka trettio verk finns med i den aktuella utställningen, de flesta färdigställda under 2000-talet, både små och stora i olja, tempera, akvarell, tusch och kol.
Först tror jag att det är färgerna som gör Ahlqvists måleri så attraktivt – de är både dova och intensiva. "Svart är kungen av färger", säger han och citerar 1600-talskonstnären Velázquez. Sen tänker jag att det är linjerna, gångarna och formationerna, drivna som vore de uttolkade ur naturen självt och det är väl så det är. Men så begriper jag att det är Ahlqvists variant av romantik som är så lockande, en stämning som också finns i folksagorna, något farligt och vackert.
Just nu läser han Vilhelm Ekelund vars poesi öppnar sig efter hand. Samma kännetecken finns i Ahlqvists egen konst, först efter ett tag märks gränsen mellan det fasta och det flytande i en stor olja med arbetsnamnet "Åkanten" – då blir den tillgänglig.
"Kullabergspartituret", den största målningen, har en liten vit "retuschlapp", osynlig för de flesta. Under den finns något som kan ses som ett öga, i alla fall av Ahlqvist själv – det egna ögat. Plötsligt såg han sig själv i målningen, ett porträtt han tycks ha varit oförberedd på.
Han föddes 1938 och hade sin första separatutställning 1976. "Jag vill bli berömd och uppskattad, men det lär inte bli av i den här takten", säger Ahlqvist skämtsamt. "Man ska inte klaga, men det är något med mig, min framförhållning, min förmåga till ordnade ambitioner, det blåser på något vis bort."
Men blåsten och rörelsen är den kvalitet som är tilldragande i Ahlqvists måleri – ljus och vind som rör sig genom och över landskapen. Till sist ska vi alla blåsa bort för att åter bli ett med den natur vi utgick ifrån.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus