I familjens sköte
Bildmaterial
I ”4:40” och ”43:1” delar barnen ansikte med sina föräldrar.
Revir
Susanne Högdahl Holm
Klippans konsthall
Pågår till och med 19 september
konst. Susanne Högdahl Holms teckningar och målningar erinrar om familjefoton. Om en typ av bilder som brukar hamna i fotoalbum eller på väggen bakom glas och ram. Ursprunget till hennes konst är arrangerade fotografier av henne själv, uppväxtmiljön, de egna barnen, föräldrarna och systern.
Anspelningarna på det traditionella familjefotots estetik är kanske som mest tydlig i konstnärens teckningar. Glaset och de slitna träramarna leder tankarna till vardagsrumsväggens lätt igenkännbara fotoklenoder. Teckningarna är utförda på tapetbitar och har inspirerats av morfaderns fotosamling med bilder på maskulina miljöer som dragkamp, jaktlag och soldater ur finska vinterkriget.
Men Susanne Högdahl Holms konst är för den skull inte ett privat navelskådande, hon excellerar aldrig rätt och slätt i saker av intresse bara för de närmast invigda. Syftet är inte att vi ska lära känna just det här barnet eller den här systern. Transformeringen från ett medium till ett annat, överföringen från fotot till målningen och teckningen, gör istället det privata mindre privat och det allmängiltiga mer allmängiltigt.
Avtecknandet av morfaderns gamla fotografier har gjort det avbildade sceneriet till symboler för familjefotot som en värdefull trofé (i samma division som till exempel familjens smycken eller andra värdesaker). Med pensel och penna utforskar Susanne Högdahl Holm det traditionella familjefotografiets roll, dess förmåga att kategorisera, stämpla och förstärka stereotyper.
I målningarna har konstnären sneglat på fotografier av de egna barnen, av systern, av maken och lekparken utanför huset. Då och då knycker stråken färg till ordentligt på sin färd från punkt a till punkt b. Huvudet av dottern iförd röd hätta fonderar mot en skog i svartvitt med betänkligt svajande trädstammar – som vore en del av motivet hämtat från ett guppande vattens spegelbild. I ett par av bilderna har barnens ansikten fått glida in i ansiktena av konstnären och konstnärens make, det är inte utan att det känns lite ostadigt.
Målningarna av familjemedlemmarna utgår från arrangemang a la mallen för den professionelle fotografens ateljébilder. De avbildade riktar blicken rätt in i kameran, smilbandet är pliktskyldigt påkopplat. När anletsdragen sedan svajar till, i takt med de knyckiga penseldragen, är det inte uppfattningen, eller minnet, av de avbildade i sig som, med hjälp något slag av psykologisk djupdykning, får sig en törn utan det som förändras är uppfattningen av familjefotografiet som någonting okränkbart.
Pennan och penseln, de knyckiga linjerna, färgstyrka som möter svartvitt. Allt hjälper till att skapa ett filter mellan konstnärens konstverk och familjens fotografier. Susanne Högdahl Holm lägger krutet på, för att travestera en av hennes tekniker, speglingen istället för att bara titta rakt fram, direkt på det som ska avbildas. Konstnären hugger tag i våra fåfänga försök att med kamerans hjälp söka fånga minnet av släktbanden.
Susanne Högdahl Holms konst är konsekvent, skolad och genomtänkt. Hemmahörig som hon är i Stockholm har avlägset liggande Klippan kunnat använda sitt vackra utställningsrum som en lockande morot.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus