Livsbejakande hieroglyfer
Sören Sommelius har sett Madeleine Pyks utställning på Sofiero.
Bildmaterial
Madeleine Pyk, Geishor, detalj, sex geishor, en tiger och en kamel påminner om att ”mamma gav mig en kimono”.
Madeleine Pyk
Sofiero slott
Pågår till 29 maj
Konst. Madeleine Pyk befolkar i vår den övre våningen på Sofiero med mest stora, färgskimrande och myllrande målningar. Hennes bilder är som dagboksanteckningar, ofta berättelser om resor, platser, personer. Hon målar minnen och drömmar och hon använder sig av intensivt lysande färger, blått, rött, gult. Många verk på Sofiero är från senare år, men de kompletteras med äldre bilder.
Varje målning är som en bok eller snarare en bilderbok. Jag väver samman egna minnen och erfarenheter med det jag ser i Madeleine Pyks målningar, färdas med henne genom Italien i bussen Tiramiso, tar tillsammans med henne Katarinahissen upp till molnen över Slussen i Stockholm, det som var konstnärens barndomsvärld.
Konstnärens bildvärld formas inte minst med återkommande bildelement, som fungerar som ett slags pykska hieroglyfer. Resor markeras med fordon – cyklar, racerbilar eller rentav Noaks ark. Platser eller minnen av platser symboliseras av byggnader. Här finns ett franskt slott, Azay Le Rideau Facade Est, i en annan bild amerikanska skyskrapor och återkommande ofta ett slags fantasifulla orientaliska hus.
Referenser till barndomen och andra minnen blir bilder, som när ”mamma gav mig en kimono”. Den frasen – och många andra – finns sirligt textad med versaler i målningen, som en bildtext till en bild i bilden. Men i samma målning läser jag i ett annat hörn ”åker till Jan i Amerikat”. Det är också här bussen Tiramiso färdas på branta italienska serpentinvägar. En målning innehåller inte bara en saga utan många berättelser och är kanske allra mest uttryck för konstnärens tankar och känslor, i stundens sinnesstämningar.
Liksom i medvetandeflödets fria associationer låter Madeleine Pyk minnen från olika begivenheter haka i varandra till utsagor om något större än det enskilda minnet, tankar om glädjen i resandet och än mer en uppsluppen livsbejakande förundran över världens mångfald och sällsamma skönhet.
Minnen av glädjefyllda stunder kan uttryckas genom två damer med avlånga huvuden som behagfullt hänger över ett cafébord med var sitt glas champagne. I stället för en vanlig signatur finns ofta en tecknad kvinna med karakteristiskt ansikte, en konstnär med lång pensel i handen, framför en tavla på staffli, signerad M Pyk.
Här finns djur för fantasin och människor som beter sig som djur, med snabelface eller giraffhals. En nypa Marc Chagall finns med i många kompositioners svävande personer och drömska stämningar. Och Picasso är i krokarna eller åtminstone hans älskarinna Dora Maar, som kommit på besök och slagit sig ner i en bild.
Madeleine Pyks utställning på Sofiero vinner på att betraktas i sina detaljer, med deras skira surrealistiska teckenspråk. Målningarna har som helhet visuell lyskraft medan de i sina detaljer är fulla av uttryck från magiska sagovärldar.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus