Hypnotiskt ljudande
Martin Hägg hör inre röster på Kristianstads konsthall.
Inre röster/Inner voices
En ljudutställning av Leif Elggren och Per Svensson
Kristianstads konsthall
Pågår till 6 juni
konst. Konst som retar andra sinnen än synen har aldrig fått särskilt stort utrymme. När konst till äventyrs kreerats av smak, lukt eller doft så stämplas den lätt som udda – bara för att den tar avstamp i annat än det synbara. Här har samtidskonsten en av sina tydligaste vita fläckar, utvecklingspotentialen måste betecknas som enorm.
Några få konstnärer har ljudet som främsta medium, bland andra Åsa Stjerna, Staffan Mossenmark och Ann Rosén. Ett annat sätt att se på saken är att det finns hur många ljudkonstnärer som helst för även videokonst, performance, teater och poesiläsning är ju konst delvis av ljud. För att inte tala om i en hel del av det som lite slentrianmässigt brukar betecknas som elektronisk konst. Gränsdragningen är knepig – om nu det har någon betydelse.
Det är framför allt i den senare, breda, sfären som man hittar konstnärer som Leif Elggren och Per Svensson. Konstnärerna har tidigare utforskat konstens ljudliga domäner med hjälp av bland annat skivor, filmer, konserter och performancekonst. På Kristianstads konsthall sträcker man ut ljudkonsten till att innefatta Inre röster eller lite mer precist till ”kroppens inre ljud, röster och visuella landskap”.
Och mycket riktigt. Det räcker med att ta ett steg in i utställningshallen för att möta Per Svenssons inspelade hjärtljud. Ljudet pulserar ur en ansamling högtalare på golvet, högtalare som i sig, med tanke på installationens form, för tankarna till ett jättelikt hjärta. ”Tysta rummet” är utställningens mest dominerande skapelse, en stor, ljudisolerad, svart låda i vilken en videofilmad performance visas. I filmen lyssnar de båda konstnärerna, med hjälp av mikrofoner, koncentrerat på ljudet av sina egna kroppar (på sin andning, sin puls, sina leder…).
Verken skänker ett dissekerande, närmast medicinskt, anslag åt utställningen. Allt är varianter på temat bortglömda, eller osynliga, ljud. Ett lite mer tekniskt, maskinellt, exempel på det här är konstnärernas ”Ventilation/El/Element I”, av inspelade, förstärkta och förvrängda ljud från Kristianstads konsthalls ventilationscentral och ett bankvalv (!)
Men ibland är konstnärernas förhållande till temat inre röster så subtilt att konstverken inte ljuder över huvud taget. Med hjälp av stramt tecknade figurer har Leif Elggren skapat en maniskt hypnotisk bildvärld a la sjukdomskonsten hos en Carl Fredrik Hill eller Ernst Josephson. Här blir det möjligen för mycket av det goda. Det här slaget av visualiserad inre röst har malts genom den kreativa kvarnen väl många gånger vid det här laget. Det undermedvetna som en ursäkt för den automatiska skriften, vi har sett och hört det förr.
Per Svenssons ”Orange Warning/The State of Power and Corruption” är desto vassare. En stålbur inrättad som ett slags förhörsrum med tv-monitors, stolar, bord, lagböcker... Efter ett tag upptäcker jag att den människa som sakta rör sig i monitorernas svartvita tv-rutor är jag själv - mina rörelser fångas av en filmkamera placerad ovanpå en av monitorerna – filmandes inifrån och ut. Jag frågar mig vem som bevakar, eller övervakar, vem? Vem (eller vad) som är innanför och vad som befinner sig utanför?
Med tanke på att Kristianstads konsthall ligger ute på vischan ryter den till på ett överraskande högt och oblygt sätt, utställningen ”Inre röster” har nerv och viljekraft .
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus