Horisontens måttstock
Bildmaterial
Units of measurements
Jacob Dahlgren
Skärets konsthall
Pågår till 21 augusti
konst. En centimeter är en centimeter, åt vilket håll man än mäter den. Placerar man flera mätverktyg parallellt med varandra, som Jacob Dahlgren fäst en mängd talmetrar och tumstockar på väggarna i Skärets konsthall, kan man lätt luras att tro att det är samma mätning som upprepas, om och om igen.
Men så kan ju också varje tumstock, genom millimeterkorta förskjutningar, göra i det närmaste oändliga nya mätningar i olika riktningar, också i en så liten konsthall som denna. Möjligheterna är obegränsade och ogripbara, antalet tillämpbara frågeställningar likaså.
Verket Units of measurements skulle med dessa förutsättningar ha kunnat bli en kaosartad och svindlande djupdykning i måtteoretiska irrgångar, ett sammelsurium av gränsdragningar utan början eller slut.
Men Dahlgren håller sig innanför ramarna, sätter gränser för dessa potentiella världens måttstockar. Strukturen är förutbestämd, måtten har specifika längder. När de tar slut tar de slut, och också för startpunkterna är gränserna skarpa. Den ena gränsen utgörs av ett vertikalt sågat spår i väggen, i vilket talmetrarnas klackar hakats fast. Sedan har de dragits ut till sin fulla längd, några kortare, några längre i en ojämn högerkant. På den motsatta väggen bildar tumstockar med färgglada logotyper parallella horisontalled i stramare form – två gånger två meter för att vara exakt, i breddled naturligt begränsat av de lika långa mätverktygen.
Verket blir en fusion av en stram mönsterkonstruktion och en kommersialismens innersta kärna, det till synes meningslösa massproducerandet av föremål av exakt samma mått, utseende och funktion, där endast logotypen existerar i oändliga variationer. Den typen av verk har vi sett förut, till exempel i Gunilla Klingbergs användande av västerländska logotyper som mönsterbas för uppbyggnad av buddhistiska mandalor.
Jacob Dahlgrens konstnärskap rör sig oftast kring det mänskliga och domesticerade. Han arbetar med civiliserade material och människans sociala tillvaro, långt ifrån hennes ursprung. Hans verk ordnar sig vanligen i organiserade strukturer som springer ur raffinerat fabricerade och mångfaldigade objekt. Men samtidigt påminner dessa anhopningar av massproducerade föremål, som klumpar ihop sig till primära strukturer, om naturens eget sätt att ordna sig. De många parallellerna och förskjutningarna påminner om ett darwinistiskt systems gradvisa muteringar; upprepningarna om ringlande DNA-kedjor.
Sett ur det perspektivet skulle man kunna vända blicken utåt och betrakta verket som en mängd ekon av det obrutna havsband som syns utanför fönstret i konsthallen. Och så tycks också ”Units of measurements” framför allt anknyta till naturens lagar, inte människans.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus