Mästarklassens smörgåsbord
Sören Sommelius ser gamla jurymedlemmar ställa ut på Krapperups konsthall.
Bildmaterial
Tamara Malmeström, Vit fosfor, akryl, fosfor och blyerts på ritfilm. Detalj.
Ulf-Melvin Fjellström – möbler av svetsad plåt.
Peter Johansson, Kulfång, American.
Ärade jury
Krapperups konsthall
Till 26 juni
KOnst. Längst in i Krapperups konsthall finns en inbjudande hörna som oroar och roar. Där visar Ulf-Melvin Fjellström möbler av svetsad plåt, en tom bokhylla, ett bord, en fällbar stol. Det är föremål med stor tyngd, som får mig att associera till den tyske konstnären Anselm Kiefers bokhyllor av bly. Särskilt stolen har stor originalitet, den inbjuder till vila och korsbefruktar det extremt hårda med det vilsamt mjuka.
Fjellström har i många andra sammanhang gjort sig känd som suverän curator. Få kan som han arrangera en utställning så att betydelsebärande samband uppstår, inte bara på hemmaplan på Tomarps Kungsgård. De verk han visar här ger prov på ett helt annat slags kreativ begåvning och på gediget hantverkskunnande.
Det som oroar mig med verken är att stålet som material har krigiska associationer. Hörnan skulle kunna ha varit en interiör på någon dammig gammal kasern. Samtidigt är föremålen gjorda med ett totalt reducerat formspråk, ett slags Das ding an sich, skulle filosofen Immanuel Kant nog ha muttrat om han hade tagit sig till Krapperup och sett försommarens utställning Ärade jury.
I samlingsutställningen låter Kullens konstförening de konstnärer som under åren (1988-2010) deltagit i juryarbetet till den årliga Kullasalongen ställa ut egna verk. Nitton välkända konstnärer visar dryga hundratalet verk. Egentligen skulle jag velat jämföra den här utställningen med olika års Kullasalonger, för att utifrån jurymedlemmarnas egna konstnärskap granska deras urval. Men den uppgiften är åtminstone mig övermäktig.
Desto lättare är det att på den här generösa utställningen titta in i många konstnärskap i ett slags mästarklass utan att behöva söka samband och röda trådar. Här finns bara möjlighet till några högst subjektiva nedslag i en generös utställning.
Jag fastnar på bortre långväggen för tre verk av Tamara Malmeström, gjorda av akryl, vit fosfor och blyerts på ritfilm, och låter ögat vandra långt in i verkens labyrintiska kartor, med skrivna texter (på tamil?) och små indiska människofigurer.
Kan man arbeta med vit fosfor i konst? Tydligen. Det här livsfarliga materialet användes av Israel som ett grovt brott mot folkrätten under kriget i Gaza. I ett hörn av en bild finns också en direkt hänvisning till Gaza. Bilden bredvid reagerar mot kriget i Irak och hennes tredje verk ”Svart sol” är – gissar jag – en våldsam protest mot Pakistans kärnvapen, som gjort gränsen mellan Indien och Pakistan till världens farligaste. Hennes tre bilder är fredsapeller, engagerad politisk konst som skapar eftertanke.
Helt annorlunda är Michael Johanssons ”Some Assembly Requiered. Bed Frame Included”. Det är en resårsäng förvandlad till ett platt paket, ungefär som i modellsatser för tonåringar där man bryter av plast och limmar ihop föremål, men i full skala. Den som skulle vilja göra en säng av detta behöver bastant svetsutrustning. Ändå är verket i någon mening en säng. Det innehåller en sängs alla delar och uttrycker sängen som idé (Hej igen Immanuel!), åtminstone sängen som teknisk funktion, rensad från alla sociala och erotiska överbyggnader.
Här finns sängens beståndsdelar – upphängda som dekorativa strukturer.
Gittan Jönsson visar några av sina porslinsfiguriner, med associationer till prydnadsföremål för ett sekel sedan, men gjorda som feministiska markeringar, kvinnor med dammsugare i högsta hugg, på rymmen från en tidningsannons på femtiotalet. Hon visar också en serie teckningar i tusch, ofta sensuellt drömska, som den dykande kvinnan i ”Jag hittade inget svar på frågan”.
Peter Johansson ägnar sig åt lustfyllda mord på dalahästen som idé, som "Kulfång, American", som associerar till måltavlor vid skytte men som jag också ser som ifrågasättande av klichéer.
Staffan Nihléns skulpturer i marmor och alabaster är uttryck för ett mästerskap i en konst med antika rötter, att ur ett stenblock livgivande utmejsla stenens inneboende skönhet.
Mellan de verk jag fastnat för här finns trots allt en röd tråd som idébaserad konst, gjord med gediget kunnande.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus