Världen är så stor, så stor
Martin Hägg ser tre fotografer med globetrotterideal på Höganäs konsthall.
Bildmaterial
Felix Oppenheim, Canada 2006.
Frank af Petersens, Kenya 2007.
Felix S:t Clair-Renard, Libanon.
Felix Oppenheim, Felix S:t Clair-Renard, Frank af Petersens
Höganäs konsthall
Pågår till 3 juli
Foto. Solen står högt, himlen är klarblå, en skidåkare kastar sig utför en brant bergssluttning, plöjer sig igenom den orörda snön. I Venedigs guppande vattenyta speglar sig en vackert röd husfasad, något som får fotografen att spåna kring bilder av ”Picasso och Dali”. Vid Riksgränsen ser fotografen av en händelse ”ljuset utanför mitt hotellfönster”: en underskönt orangefärgad molnbeströdd kvällshimmel, i Indien fängslas fotografen av ”jordfärger och en orange turban”, islossningen i Stockholms skärgård bildar ett tjusigt grafiskt mönster, Lofotens klippor avtecknar sig mot en romantisk midnattssol.
Skönheten tycks finnas överallt, fotograferna Felix S:t Clair-Renard och Felix Oppenheim nosar runt i trakter som många andra fotografer vill hålla på armslängds avstånd. Gränsen till turistbroschyrernas lockelsebilder förefaller hårfin, till sinnebilden för det exotiska äventyret som verklighetsflykt, till det lockande tjusiga, till det obekanta, lättillgängliga, läckra, estetiska...
Och ”värre” blir det. Mellan fotografierna står några par skidor uppställda. Skidorna fungerar som en bildlig förbindelselänk mellan tryggheten i vår hemtama, invanda och välbekanta, miljö och det estetiska äventyret runt hörnet (det som finns på fotografierna). Hinten är glasklar: för den som kan (och törs) greppa utrustningen hägrar den hisnande upplevelsen i skönhetens tecken.
Men jag köper det här. Fotografierna är så genomsyrade av en intensivt pojkaktig upplevelsehunger att varje form av anklagelse om kallt beräknande estetisk ytlighet skjuter förbi målet. Här finns ingen Fritidsresor-logga, ingen dold baktanke, texterna uttrycker ingenting annat än en uppriktig fascination för det upplevda.
Utställningens tredje fotograf, Frank af Petersens, finner sina motiv i södra Afrika. Närbilder på kontinentens mörkhyade och smyckade invånare varvas med smygtittarbilder på lejonet på savannen, på elefantfamiljen, på zebror och en buffelhjord. Den svartvita tekniken erinrar om dokumentära reportagebilder, om berättande bilder för tidningar eller tidskrifter.
Men precis som hos S:t Clair-Renard och Oppenheim är det här först och främst fotografier som uttrycker en lika attraktiv som naiv upptäckarglädje, inte bilder som berättande bevismaterial. Istället för att vilja komma människor och platser riktigt nära, försöka krypa under ytan, tar de här bilderna sikte på det maxade intrycket.
Varje försök att avslöja, blottlägga, förklara samband eller bevisa det dolda är nedtonat.
Ändå är ytlighet ett illa valt ord för de här bilderna, ambitionen hos fotograferna är något mer allmängiltigt än det hos en dokumentärt berättande fotograf. Istället för att signalera ”jag var där” (eller mer skrytsamt ”jag var först”) signalerar utställningen ett avspänt ”jag har upplevt”.
Utställningens vida geografiska utflykter, från varmaste söder till kallaste norr, gör bara bilden än mer enhetlig, inte mer splittrad, utgör ett bevis för fotografernas vackert lyckobringande globetrotterideal.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus