Bilder av människan
Bildmaterial
Anna Nordqvist Andersson "Hide and seek".
Camilla Akraka, "Syster Barfota".
Anders Krisár, "Fog Father".
Camilla Akraka, Anders Krisár, Kristina Matousch, Patrick Nilsson, Anna Nordqvist Andersson, Sigrid Sandström, Astrid Svangren, Charlotte Walentin
Galleri Thomas Wallner, Simris
Pågår till 4 september
konst. Ur den vita kudden framträder ett lika vitt kvinnoansikte. Denna fusion av ansikte och kudde svävar runt i ett kolsvart mörker – utan vare sig säng eller kvinnokropp – som en symbol för den sista vilan eller kanske bara för en mycket djup sömn?
Anna Nordqvist Anderssons serie fotografier är ett av de starkare inslagen på Galleri Thomas Wallners pågående utställning. Den vita, eller upplysta, kvinnan återkommer i form av en vitsminkad clown (?), i form av ett barn intill dockor av Hans och Greta och, slutligen, i bilden där hon skyler sitt ansikte med sina egna, kritvita, händer och armar. Drömtillståndet, teatern, overkligheten banar vägen för det traumatiska uppvaknandet.
Mitt emot bilden av den drömskt undflyende kvinnan finns dess raka motsats. Konstnären Camilla Akraka har avbildat sin berömda friidrottande syster, Maria Akraka, i en pose värdig en världserövrare. Med avtagna löparskor blickar syster stumt och överlägset ner på sin omgivning – förvissad om sin egen oövervinnelighet.
Thomas Wallner hör till landets mer erfarna och erkända gallerister och öppnade förra året, efter bortåt 40 års galleriverksamhet (främst i Malmö), nytt, och mycket större, i en tidigare mejerilokal i den lilla orten Simris på Österlen. Byggnadens centrala rum ger, genom sitt kupade tak, en lätt andlig inramning åt galleriet även om gallerikänslan dröjer sig kvar tack vare i övrigt raka vinklar och kritvita väggar.
Med de nya lokalerna har galleristen framför allt större möjligheter att arbeta med bredd, volym och rymd. Pågående utställning övertygar inte minst med några mycket talande människoskildringar, av bilden av människan och av människans bild av sig själv.
För Anders Krisár är porträtterandet en angelägenhet förvisad till familjen. Fadern framstår i konstnärens ”Fog Father” som lika undflyende onåbar som modern i konstnärens ”Mist Mother”. Både far och mor står pliktskyldigt uppställda framför kameran – men förblir ändå omöjliga att fokusera, greppa, förstå. Med bilden av ”Johan” följer skärpan och närbilden – men pojken väljer ändå att vika av med blicken, väljer att lokalisera tankarna någon annanstans, kontakten förblir bruten.
Men en del av det som visas är samtidigt fullständigt avpersonifierat. Kristina Matouschs fyra kvadrater med ränder och cirklar i silver mot en svart bakgrund är mer minimalistiskt konkretistiska än privat inkännande. Sigrid Sandströms enkla färgfält har tydliga kollageartade aspekter där allt verkar placerat, klistra, limmat, snarare än målat (vilket det de facto är). Det stilrent mekaniska anslaget utgör en fantasifull, närmast lekfull, relief mot alla bilder av människan.
Något mindre fantasifulla framstår Charlotte Walentins expressionistiska arbeten av bland annat nylontråd, lack och plexiglas liksom Astrid Svangrens enda verk i mixed media på plexiglas. Verken lyfter inte riktigt trots ett närmast intensivt anslag. Närheten till estetiken i ett utlevande måleri är påtaglig utan att materialfloran och det delvis verkliga, inte bara illusoriska, djupet lyckas föra bildspråket till nya höjder.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus