Minnesbankens kartlinjer
Johanna Gredfors Ottesen om Tanja Ahola Rothmaiers utställning på Galleri Moment i Ängelholm.
Tanja Ahola Rothmaier
Galleri Moment
Pågår till 5 januari
konst. En serie nonfigurativa målningar tar upp den större delen av det fysiska utrymmet i Galleri Moments sista utställning för i år – på en vägg går de geometriska färgfälten i vitt, svart, kungsblått, rött och orange, på en annan i brunt, grönt och gult.
Men här, inser jag snart, saknar storlek och omfång betydelse, för i denna utställning får man söka den temamässiga kärnan i andra, mindre verk.
Vad den utställande konstnären Tanja Ahola Rothmaier arbetar med är ett slags dokumentation av identiteten, individuellt och kollektivt.
En minnesbank, ur vilken hon öser mer eller mindre sammanhängande element, som sedan kopplas samman. Sammanhanget och det visuella uttrycket är dock trots relativt få utställda verk spretigt och vagt, och jag önskar att Rothmaier tagit på sig de självkritiska glasögonen redan i skisstadiet, så att hon kunnat koncentrera sig på de mest direkta och betydelsebärande verken.
Som det är nu är dessa både få och undanskymda.
Bland de få är en komposition med titeln "Sagolandet” mest anslående. Verket är ett montage av olikfärgade hyttbiljetter från färjorna som går i skytteltrafik mellan Sverige och Finland, och bildar en finlandsflagga som är genomkorsad och klottrad med information.
I lika hög grad som flaggan är en symbol för ett mytologiserat sagoland som aldrig blev hemma, fast själ och hjärta längtar dit, är alltså verket en textad karta, ett knippe nyckelord som anger placering i tid och rum: datum, hyttnummer, typ av biljett, namnet på färjan – alla ger de anvisningar till rätt plats i minnesarkivet.
Kartan är också motivet för tre mindre målningar som spinner vidare på minnestemat.
”Som om Paul Klee skulle teckna av Google maps”, tänker jag om dessa verk som liknar närgångna satellitbilder, där cirklar och linjer bildar sjöar och stigar.
Rothmaier använder sig av mjuka former och en mild färgskala i dessa bilder som, liksom flygfotografier och satellitbilder, ter sig plana och rena i jämförelse med den direkta upplevelsen av platsen.
Så slätar perspektivet ut nyanser och dagrar, och så tycks också verken på denna utställning ha kommit till: sållade genom ett medvetande som samlat in, sorterat och åter stött ut minnesbilder och fragment.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus