En vaggande vilsamhet
Martin Hägg ser Ann Blombergs konst i Klippans konsthall.
Bildmaterial
Ann Blombergs "Natur".
Fågel fisk och mitt emellan
Ann Blomberg
Klippan konsthall
Pågår till 25 februari
konst. En passerande människa räcker för att föremålen ska börja röra på sig, för att några pappersark, ett par grytlappar och en ”grön prick” ska börja svänga fram och tillbaka. I sina långa trådar från taket påminner de svängande föremålen om trådbundna figurer i en gammal marionetteater.
Rörelsetemat är ett genomgående drag hos Ann Blomberg – även i de fall där trådar saknas. Reliefen ”Natur” skulle till exempel kunna liknas vid en samling tredimensionella löv och fåglar, på omedelbart språng ut i det fria, mot ett knallgult plank. Konstnärens ”Värderare”, en uppstoppad figur i tygstycken, skulle, med sitt framsträckta ben, kunna vara något slags marscherande utomjording.
Men bilden av resan, uppbrottet, den hastiga avfärden, är inte allt, Ann Blombergs konstverk erbjuder också en färg- och formmässig kärleksförklaring. Kombinationen av resoluta former och starka färger för tankarna till konstnärer som KG Nilson, Bertil Englert eller Enno Hallek – konstnärer som, i likhet med Ann Blomberg, excellerar i det rena och bestämt tillyxade, konstnärer som sätter sin tillit till kraften i det tydliga och enkla snarare än försiktigt antydda.
Ordet uppfriskande är snarast ett understatement. Ann Blombergs konstverk kontrasterar effektivt mot all form av tröttsamt expressivt gränsmåleri. Ett måleri där mer målas över än målas fram, där snitsiga penseldrag trollar fram tjusigheter i skarven mellan fram- och bortmålat snarare än konkreta former. Sådana konstnärer går det dessvärre tretton på dussinet av.
Renheten till trots, det enkla anslaget innebär inte att Ann Blomberg snålar med materialen, tvärt om. I hennes bilder samsas så disparata ting som en isoleringsmatta, några tygstycken, spännband, orangefärgade trattar och kugghjul – utan att materialrikedomen för den skull inkräktar på det enkla upplägget. (Möjligen går konstnären aningen för långt med sina små gouacher, i hennes målningar av blommor och kaffekoppar mot färgglada köksdukar, där en mer trevande ingång ersatt ett annars stramt upplägg).
Ann Blombergs konst är något att sakta vaggas in i. De långsamma rörelserna, de verkliga och de inbillade, skänker en slags vilsamhet.
Utställningens titel, ”Fågel, fisk och mitt emellan” anspelar inte bara på en barnlek utan pekar, i all sin enkelhet, även på utställningsrummet som en installation, på konstverkens placering i konsthallen, överallt, från golv till tak, samverkandes.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus