Konst eller reklam?
Linda Fagerström ser en skrattretande inställsam utställning på Lunds konsthall.
Bildmaterial
Miriam Bäckström: "Speglar".
Miriam Bäckström: "Arbetstitel: Motherfucker, björndräkt i minkpäls".
Miriam Bäckström: "Motsatsen till mig är jag".
Motsatsen till mig är jag
Miriam Bäckström
Lunds konsthall
Pågår till 25 mars
konst. Identitet, anonymitet, speglar och roller är återkommande teman i Miriam Bäckströms konstnärskap. I postmodernistisk anda säger hon sig vilja undersöka möjligheterna för gränsöverskridanden och motsägelsefullheter genom att ställa frågor om jaget och det invanda seendet. På det viset är måhända utställningstiteln talande, Motsatsen till mig är jag.
Utställningen i Lunds konsthall marknadsförs med en affisch där konstnären iklädd mörk festklänning, smink och smycken är avbildad i profil. Först misstog jag den för en reklambild från någon av de stora klädkedjorna.
Utställningen innehåller flera verk där konstnären använt sig av etablerade Stockholmsskådisar. Rebecka Hemse förekommer både i filmen ”Rebecka” från 2004, som i en delvis inövad intervjusituation söker teckna ett anonymt porträtt och i stillbildsserien ”Rebecka as Anonymous” där hon poserar mot neutral bakgrund (2004), avporträtterad i ”Mirrors” (2005-12) och likaledes i ”Negatives” (2010-11).
Börje Ahlstedt är ett annat återkommande bekant ansikte, omöjlig att undvika i den tio meter långa gobeläng som konstnären låtit framställa med ett färgfoto som förlaga. Iklädd vit Pierrot-kostym ligger han på en soffa som en grotesk version av Manets ”Olympia”.
Det är en utmaning att använda sig av välkända, på gränsen till utslitna, ansikten som dessa. Risken är förstås att de överröstar de konstnärliga visionerna, särskilt när skådespelarna så uppenbart avbildas på ett sätt som stryker medhårs och inte alls inbjuder betraktaren att se människan bortom yrkespersonen Hemse eller stjärnan Ahlstedt. Miriam Bäckström tar risken och misslyckas.
När hon 2007 lät den mindre etablerade konstnärskollegan Kira Carpelan göra en utställning i hennes namn på Färgfabriken i Stockholm, väckte det uppmärksamhet. Det enda villkoret var att Kira Carpelan, som då gick sista året på Konstfack, skulle delta i en film om hela projektet som Bäckström avsåg göra.
Ett avsnitt ur denna film visades på Lunds konsthall i utställningen "Det möjligas konst" 2007. Anders Kreuger som var kurator den gången är det också för den aktuella utställningen. Han deltar själv i filmen som ett slags handledare åt Kira Carpelan. Det handlar enligt honom om ett ”noga överlagt brott mot kuratoretiketten”.
Denna film visas nu i sin helhet, och det är mycket märkligt att se utställningens kurator vara så närvarande i ett av utställningens verk.
En vecka innan vernissagen kom beskedet att Miriam Bäckström nominerats för det brittiska konstpriset Artes Mundi på en halv miljon svenska kronor. Priset är det största i Storbritannien och urvalet globalt. Detta års jury bestod av två personer, varav den ena är Anders Kreuger.
Lägg till detta den hovsamma ton i vilken han genomför katalogens insmickrande konstnärs-intervju och utställningen blir till sist omöjlig att förhålla sig till.
Det är ingen utställning.
Det är en enda gigantisk marknadsföringskampanj för Miriam Bäckström. En sådan kan jag inte recensera. Hennes gallerister, Niklas Belenius och Niels Stærk tackas i katalogen för ”generositet och stöd”.
Om det inte vore så stötande kunde det varit skrattretande.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus