Knäcker inte koden

Dela denna artikel

konst Publicerad 18 februari 2012 kl. 04:00
  • Leonardo da Vincis "Sankt Hieronymus".Foto Archivio Fotografico dei Musei Vaticani Leonardo da Vinci (1452-1519)

  • Leonardo da Vincis "Musikern".Veneranda Biblioteca Ambrosiana-Milano/De Agostini Picture Leonardo da Vinci(1452-1519)+Leonardo da Vinci(1452-1519)

  • "Anna själv tredje".Photo:The National Gallery, London. 

Linda Fagerström ser Leonardo da Vinci-utställning direkt på bio.

Århundradets konstutställning har den kallats, Leonardo da Vinci på National Gallery i London. Varken boken eller filmen "Da Vinc"i-koden lär ha kylt ned intresset.

Sedan öppningen i höstas har köerna ringlat långa och biljetter sålt slut alldeles. Nu kan även vi som varken vill flyga eller veckoköa sälla oss till den exklusiva skara som får uppleva denna renässanskonst på riktigt – via bioduken.

Under en och en halv timme guidas vi runt i utställningen av två programledare. Det är inte precis som att gå runt på egen hand – i hastiga klipp växlar perspektivet mellan utställningssalarna och kortintervjuer i en soffa placerad i entrén.

Här får kuratorn, och även en konstnär, en renässansforskare och en DJ under en minut vardera uttrycka sin entusiasm för Leonardo. De säger saker som ”amaaazing!”, ”enormously fabulous”, ”wildly fascinating” och ”constantly jaw-dropping”.

Är det VM-finalen i fotboll som refereras?

Att det handlar om konst verkar oviktigt. All fokus ligger på superlativen. Om konsten nu är så fantastisk, varför litar man inte på att det framgår automatiskt, att den talar för sig själv?

Detta ängsliga skrivande på näsan är missriktad pedagogisk entusiasm. Den som till äventyrs inte gapande faller på knä inför konsten måste rättas in i fållan. Väl inne i utställningen tvingas man stå ut med inbjudna ”kulturutövare” som inför varsin målning ska förmedla något spirituellt på tema Leonardo och balett, Leonardo och musik och så vidare.

Lyckas man väl bortse från inramningen är det förstås roligt att med hjälp av en rullande kamera kunna promenera genom utställningen – om än, som sagt, i korta glimtar. Här visas sju målningar – varav en är ett ”nyupptäckt” original: "Salvatore Mundi", ett Jesusporträtt.

Och till dessa, den stora teckningen "Anna själv tredje" som är en skiss till en målning som troligtvis aldrig utfördes. Till detta flera teckningar som ägs av brittiska drottningen – och därför mycket sällan visas – samt målningar av Leonardos samtida och konstnärer man vet har arbetat i hans verkstad.

Det är förstås mycket ovanligt att ett museum lyckats samla så många målningar av Leonardo på en och samma utställning. Han gjorde ju så få. De museer som är lyckliga nog att äga en målning lånar sällan ut dem. "Mona Lisa" lämnar till exempel aldrig Louvren.

Däremot finns här "Damen med hermelinen", som visades på Leonardo-utställningen på Rooseum i Malmö 1993-94. Porträttet föreställer Cecilia Galerani, som Leonardos milanesiske uppdragsgivare Ludovico Sforza älskade. Den kända "Nattvarden" visas här i en kopia utförd av en Leonardo-elev; originalet är ju målat direkt på en klostervägg i Milano och omöjligt att flytta.

Också Vatikanmuseerna har ovanligt nog lånat ut den ofullbordade "Sankt Hieronymus", som i sin märkliga blandning mellan skissartad platthet och fulländade skuggningar i oljefärgen snabbskiftar mellan yta och djup.

Roligast med bio-upplägget är faktiskt sådant som inte är ”live” och direkt från utställningen. Hit hör scenerna då man får se konservatorn granska målningarna innan de hängs upp, eller teknikerna som med darrande händer och i smutsiga jeans packar upp verken vid specialtransporterna. En halvkänd skådis som lite krystat levererar sin tolkning av ett Leonardo-porträtt tillför tyvärr inte upplevelsen någonting alls.

Att människor över hela världen lättillgängligt kan se en konstutställning på hemmaplan genom bio är förstås både pedagogiskt och roligt, och kanske ökar det också intresset för konst i stort. Men då måste konsten själv få komma till tals och slippa den här sortens ytliga flås. Annars är det roligare att stanna hemma och läsa en Leonardo-bok – och då menar jag inte "Da Vinci"-koden.

Linda Fagerström

Textförstoring

Leonardo da Vinci. Målare vid Milanos hov

LeonardoLive/National Gallery

Röda Kvarn, Helsingborg

Visas i morgon, söndag

Kommentarer

I dag: 20.15 HC Ambri Piotta–Rögle, kl 20.15 (träningsmatch i Schweiz)

Konst/Foto

Huvudnyheter