Gubbarna sjunger ut

Johanna Gredfors Ottesen om något så ovanligt som ett nyöppnat Helsingborgsgalleri.

Det är då inte varje dag det öppnas ett nytt galleri i stan, små oberoende gallerier är helsingborgarna inte bortskämda med. Knappast med några gallerier alls, förresten, med undantag av fina Lilla Galleriet. Nu slår Galleri Cinnamoni upp portarna på gamla galleristråket Fågelsångsgatan. Allt som kan bidra till bredd och mångfald känns förstås välkommet, men man önskar sig självklart också överraskningar, nytänkande, utmananingar.

Vad som då känns just överraskande är att premiären på detta purfärska galleri gästas av Sara Stenlund, en i den hyfsat stora gruppen av svenska konstnärer som utbildats på Florence Academy of Art, en institution som lockar sig till mängder av nordiska elever. En klassiskt skolad skulptör känns verkligen som ett roligt och oväntat – men för all del inte så nytänkande – val i sammanhanget.

Stenlunds verk i vax, lera, brons och gips är spridda i rummet, några av de större skulpturerna står för sig själv, några av de mindre i en glasmonter mitt i rummet. De större gipsverken tenderar att bli lite slätstrukna – Stenlunds uttryckssätt kommer helt klart bäst till sin rätt i det mindre formatet. Dessa mindre verk är fulla av referenser till myter, litteratur och historia, med ett lätt vanvördigt, uppfriskande anslag. Handlaget är känsligt och uttrycket gracilt, men verken är också fyllda med humor – humor som är underfundig och smart, inte putslustig eller plump.

Mest särskilda i stil är Stenlunds ”gubblådor”, små boxar där man kan tänka sig små scener utspelas i den svarta lådans rum, där både kända och okända gubbansikten interagerar med varandra. På samma tema är halvklotformade ”Gubbkören”, där ett fascinerande gytter av smått skulpterade ansikten inbjuder till att undersöka verket närgånget och ur olika vinklar.

Jag fastnar också för några vägghängda verk i vax, ansikten som genom tekniken fått en särskild glans och mjukhet, samtidigt som de orange och bruna färgerna tar udden av det finlemmade och sköna. Medusaansiktet med slingrande ormhår står i en klass för sig, är spektakulärt men högkvalitativt. Stenlund skulpterar fram ett dramatiskt porträtt av den plågade och skräckslagna Medusa, vars huvud dinglar framför den egna spegelbilden.

Stenlunds vägghängda verk är dock få, den största väggytan upptas av galleristen tillika konstnären Gina Cinnamonis egna alster, ett slags färgstarkt naivistiska målningar, som i färgbehandling, storlek och utförande tyvärr blir alltför dominerande i förhållande till Stenlunds verk (som ju ska vara huvudnummer här).

I ett så pass litet gallerirum som detta är varje millimeter förstås dyrbar, men att tränga in alltför mycket på en liten yta tjänar ingen konstnär på. Återstår alltså att se om man tänker om till nästa utställning – och låter gästande konstnär få det utrymme denne förtjänar.

Johanna Gredfors Ottesen
johanna.gredfors@gmail.com