Inga flygande mattor

LInda Fagerström ser "Mattornas mästarinna", Märta Måås-Fjetterström, på Sofiero.

”Märta flyger igen!” Den härligt fria och lätt provocerande utställningstiteln valde Liljevalchs konsthall i Stockholm till sin Märta Måås-Fjetterström-utställning häromåret.

Anspelningen på den flygande fågeln i mellannamnet Måås var både rolig och fräck men frammanade också bilden av en fritt farande konstnärssjäl, som egensinnigt och obekymrat förhöll sig till gränserna mellan konst, konsthantverk och design.

För Märta Måås-Fjetterström (1873-1941) var verkligen gränsöverskridande. Med fötterna fast förankrade i skånsk mylla både vad gällde tekniker, material och motiv blev hon – utifrån basen, ateljén i Båstad – internationell superstjärna.

Under 1930-talet ställde hon ut både på British Museum i London och på Metropolitan i New York. Hon är representerad världen över. På ambassader och i kyrkor, i offentliga miljöer och privata hem.

Vid Fjetterströms död 1941 tog arvtagaren Barbro Nilsson från Lerberget över ateljén i Båstad. Genom sin konstnärliga skicklighet och sitt goda affärssinne förnyade hon verksamheten i företaget MMF AB samtidigt som traditionen bevarades.

Än i dag försvarar MMF sin position på konstfältet. De senaste tio årens samarbeten med samtidskonstnärer har varit ett genidrag; Marie Louise Ekman, Karin Mamma Andersson, Jens Fänge, Jockum Nordström och Maria Miesenberger har alla skapat konstverk som MMF utfört med fantastiskt resultat.

Inget av detta – varken friheten, radikaliteten, originaliteten, det storslagna eller det nutida MMF-intresset hos samtidskonstnärerna – lyckas Sofiero slott förmedla i ”Mattornas mästarinna”.

Utställningen är plottrig och svårföljd genom de små lustslottsrummen. Slottets ordinarie utställningsytor, de möbelöverlastade kungliga kamrarna, blandar sig i besökarens rörelse. Varför inte ta tillfället i akt och rensa våningsplanet för att ge MMF utrymme?

Eller kanske ännu hellre: visa hennes verk någon annanstans. Rummen här är alltför små. Att takhöjden inte är tillräcklig har man struntat i. Flera mattor dippar i golvet. Några verk är uppspikade på alltför litet utrymme just mellan två fönster. En upphängningslist är taffligt övertejpad med vitt papper. Utprintade skyltar på A4-ark, med avklippta bokstäver och bristfälliga uppgifter. Det ser faktiskt inte klokt ut.

Det är slarvigt på gränsen till respektlöst. Märta hade aldrig accepterat något sådant.

Och av de senaste årens MMF-samarbete visas bara ett – drottning Margrethes mycket svaga matta från 2009 förstås.

Det oinspirerade intrycket förstärks dessvärre också i utställningstiteln. Varför i all världen väljer man det mossiga gamla ”mästarinna”?

Nej, på Sofiero flyger Märta knappast den här sommaren.

Linda Fagerström
linda.fagerstrom@me.com