Befriande flickor

Jenny Maria Nilsson om Helene Billgren på Arnstedts galleri.

I en intervju i SvD tidigare i år säger Helene Billgren: "Visst, jag har alltid varit blyg, men inte där innerst inne…" Precis sådant är också hennes arbete; på ytan något försiktigt men med en kärna av kraft, vilket ger hennes konst dynamik och – hur ska jag beskriva det? – en känsla av befrielse. Och har Billgren alltid varit så här skicklig med färg? De vita nyanserna som strävar mot grått och blått är magiska och hennes olika azurtoner – wow! Dessa senaste dukar med flickor i dova landskap, mörkare än tidigare, är det bästa måleri jag har sett av henne.

Där står de, töserna, oftast med ryggen mot betraktaren och spanar ut över berg och dalar och jag vill ropa "lycka till!" så där som det görs till äventyrare i ungdomsböcker.

Flickorna är just äventyrare, rebeller, men inte av slaget "typisk ung trotsig kvinna från 50-talet" som också oftast är destruktiv och skör. Billgrens huvudpersoner är starka, de är både vardagliga och naturgudinnor som helt tillfälligt passerar vår värld. "Puck i fara" heter ett av verken, efter huvudpersonen Puck från ungdomsbokserien utgiven under 50- och 60-talet. Konstnären har länge använt sig av estetiken från de årtiondena, vilket ger verken drag av självporträtt och barndomsskildring, och hon definierar detaljerna från epoken så precist: bulliga frisyrer, cocktailklänningar i räfflat siden, byxor med hällor och de stickade tröjorna med folkloremönster som hon låter flyta in i landskapet.

I samband med en utställning 2011 tryckte Billgrens galleri upp en katalog, i vilken några nattliga drömmar fanns nedtecknade. Billgren drömmer att hon sitter i vännen Marres kök och Marre tillverkar en peruk som de upptäcker är full med löss. Billgren har ihjäl lössen och säger: "fort innan de hinner lägga ägg". Samma katalog har en bild från 1982 av en ung Billgren med synnerligen vildvuxet hår under armarna. (Vi lever i en tid där en kvinna som inte rakat sig under armarna kan bli ämne för debatt.) Drömmen, och så är flera av drömmarna, handlar om att undkomma att tas över, och bilden är som ett manifest för hennes gärning. Det är som om Billgren i konsten vill bevara, ja befästa sin särart genom att rädda, utveckla och skildra den mest intressanta varianten av sin inre flicka.

Ofta tänker jag på Lena Cronqvists måleri, en konstnär generationen innan Billgren, som också målade flickor och hur Billgrens berättelser är Cronqvists motsats. Medan Cronqvist visar ljusa, socialrealistiska och smärtsamma scener har Billgrens arbete något fiktivt, lustfyllt och Twin peaks-aktigt över sig, där världens normer utmanas genom att en annan version lanseras. Billgren har sagt att hon blir förälskad i sina verk och jag känner likadant.

Jenny Maria Nilsson
jenny@jennymaria.com