Framtiden på ett fat

Jenny Maria Nilsson om arkitektutställningen "Land Arc" på Kivik Art Center.

Lilla Stenshuvud är nog den plats i Skåne som mest liknar något ljuvt vid Medelhavet och där breder sedan 2006 Kivik Art Center ut sig. Ulf Lundell bor i närheten, det har väl ingen missat, och i slutet av 2011 vann han den process han drivit angående ett torn på området och huruvida detta konstverk av konstnären Anthony Gormley behövde bygglov, vilket det gör enligt domen.

Gormleys torn med namnet ”En skulptur för den individuella upplevelsen av arkitektur”, verket är på grund av domen nu stängt för allmänheten, är en hybrid mellan skulptur och arkitektur och ett utmärkt exempel på Kivik Art Centers verksamhet – det är i gränslandet mellan konst och byggnadskonst som parkens verk återfinns. Platsen är alltså perfekt för kursen Arkitektur & landskap, vars studenter för tredje året i rad har planerat och ritat bland annat konstgallerier och ateljébostäder som Sune Nordgren, konstnärlig ledare för Kivik Art Center, berättar att det så småningom planeras för

Fjorton studenter ställer ut i var sin spilta i det forna kostallet på Bergdala gård. Arkitektritningar är numera som fotorealistiska sagoböcker; friska miljöer med människor av den särskilda arten ”obekymrad och fräsch kringsläntrare”. Bilderna är förföriska och det är varje seriös betraktares uppgift att försöka omsätta plats och byggnadskonst till vanlig verklighet för att få en verklighetstrogen bild.

Men det är en fröjd att se elevutställningar; trender blir tydliga och en bit av framtiden serveras på ett fat. Materialen är betong, glas och trä och rådande ideal tycks vara ekologiska varianter av funkis och modernism. Färgtonerna är dova, somligt är likt hobbithus nedgrävt i jorden och jag får genomgående känslan av en grupp arkitekter som vill anpassa sig till naturen hellre än behärska den.

En viss gudomlig arkitekt, vars mor när han låg i hennes mage siade att barnet skulle bli den störste av arkitekter, känns närvarande – ja, en hel del påminner om Frank Lloyd Wright. Och varför inte? En bättre förebild kan man knappast hålla sig med. Känslan i Johan Svartnäs "The Kivik Art Experience" är just den som Lloyd Wright så skickligt bemästrade. Svartnäs har skapat glasburar ramade och burna av betong och de förefaller ha vuxit upp ur marken. Det är både esoteriskt och rejält och en fungerande metafor för platsen. Det vore en upplevelse att få vistas i Svartnäs glasrum!

Men min generella invändning mot utställningen är avsaknaden av egensinne. ”Verkligen?” undrar nog många då, men också märkligheterna är anpassade. Jämför med franska 1700-talsarkitekter som ritade parfymerade rum under vatten, kostall i form av en jättelik, dekorerad ko eller Claude Nicolas Ledoux olika utopiska byggnader. Utställningens projekt liknar varandra i stil, att någon skulle ha planerat för ett smurfhus med illrött tak eller ha använt jugenddetaljer är otänkbart.

Eller varför inte ett flygande tefat? Fast det har redan den finske arkitekten Matti Suuronen skapat på 1960-talet. En annan av hans byggnader, Venturo-huset, finns på Kivik Art Center och används som kafé. Det är en förtjusande byggnad och om vi fortsätter jämföra så är humorn och lekfullheten i Suuronens 70-talsarkitektur så annorlunda mot vår tids byggnadskonst. Vi verkar mer seriösa och rädda, och kan kanske inte vara något annat? Flera av byggnaderna liksom sluter sig kring sig själv, skyddar sig.

Det är inte lätt att rättvist bedöma sådana här skisser men Martin Halléns "Kivik Art Tower" förefaller vara ett otroligt ambitiöst, lyckat och spännande stycke arkitektur. På håll ter sig byggnaden som en monolit från en framtida värld men inuti öppnar den överraskande upp sig med bland annat ett äggformat utrymme. Vilket påminner om traditionell arabisk arkitektur som från utsidan är nedtonad, nästan stum, medan insidan är rik och överraskande.

Varje arkitektur stiger ur sin tid, först i efterhand kan vi se den samverkan där ideal blir till estetik. Som Churchill sa: "Vi formar våra byggnader, och sedan formar de oss".

Jenny Maria Nilsson
jenny@jennymaria.com