Främmande landskap

Hur förhåller sig konsten till naturen? Peter Fries lek med den traditionella formen fyller Sören Sommelius med frågor.

Stilleben och landskap är hörnstenar i det borgerliga salongsmåleriet, helst vackert inramade. Kanske är det en utgångspunkt för Peter Fries utställning på Arnstedts i Östra Karup. Här hänger rader av stilleben, oljor på duk i guldram, med titlarna "In private", med likartade motiv. Och i en annan lokal finns några stora landskapsmålningar, prinseugènskt drömska eller trolska. Landskap i olja och i upprepning, med små skillnader mellan olika verk.

Men. Frie ägnar sig inte åt salongsmåleri, utan spelar med konstens formspråk. Hans utställning får mig att begrunda sådant som ”vad är konst”, och ”hur förhåller sig konst till natur”.

Stilleben på franska heter ”nature morte”, död natur. Stillebenets blommor är döda, men inte bara blommorna. Också konstformen är ofta död, inramat pynt över soffan.

”In private no 2” visar några blommor i en glasvas. De är målade med noggrann 1800-talsteknik i penselföringen. Ramen är snirkligt traditionell. Men det märkliga som sker är att den döda naturen i bilden får liv, som konst, med speciell lyster och färgmättat ljus.

Peter Fries bilder är inte avmålade motiv utan minnen av blommor, avklippta och satta i vas. Minnen av tuktad natur omvandlade till prydnad och återigen omvandlade till bild i ett inre seendes mentala spegelbilder.

”Last Summer, July 19” är en inbjudande landskapsmålning. En sommarhimmel välver sig över ett vänligt inbjudande landskap. Titeln tycks ange att målningen är ett motiv från en viss dag förra sommaren, kanske rentav i trakten kring Båstad, där Peter Fries bor delar av året. Men Fries landskap finns inte, målningarna är liksom hans stilleben inte avbildningar av ett motiv från en viss plats utan minnets landskap.

I landskapsmålningarna är inte hela ytan täckt av färg. ”Last Summer, July 19” saknar en bit nertill som vore en bit av duken bortklippt. Det är irriterande för blicken och den vita ytan punkterar det som annars är vackert.

Vad är det som fattas? Frågan irriterar och när jag betraktar målningen tar det som fattas över bilden. På teaterspråk skulle det ha hetat Verfremdung, främmandegöring. Som konstnärlig attityd är det spännande och får mig att associera till den belgiske surrealisten René Magritte, som livet igenom undersökte relationerna mellan ting, begrepp och bild.

På utställningen visas också flera skulpturer av brons, rosbuketter som med sin färglösa tyngd blir ”död natur” i förhållande till de levande växternas färger, dofter och lätthet.

Det är något av en skördetid för Peter Frie i sommar. På Skissernas museum i Lund deltar han med flera målningar i samlingsutställningen Moln/Clouds och på Thielska Galleriet i Stockholm pågår en större retrospektiv utställning, Hågkomst/Remniscense, med verk från flera decennier.

På Arnstedts visas samtidigt verk av Ditte Ejlerskov, född i Danmark men verksam i Sverige. Hennes svit ”Full arches” utforskar i 15 små bilder den kvinnliga sexualiteten, med referenser till dans och populärkultur.

Sören Sommelius
soren.sommelius@hd.se 042-489 90 45