Så in i Norden ... dumt?

Dela denna artikel

konst Publicerad 11 maj 2013 kl. 04:00
  • ”Scandinavian Pain” ställs ut på Moderna Malmö.

  • ”Scandinavian Pain” ställs ut på Moderna Malmö.

Malmös konstinstitutioner gör motstånd mot nationella etiketter. Linda Fagerström och Christine Antaya greppar Malmö Nordic.

Malmö Nordic. Det skulle kunna vara namnet på en färg. Något på en konstnärspalett. Lite venetianskt rött, preussiskt blått, bränd umbra – och så lite Malmö Nordic. Men det är ingen färg, utan namnet på sommarens konstmanifestation i Malmö.

Stadens tre stora konstinstitutioner Moderna Museet Malmö, Malmö Konstmuseum och Malmö Konsthall utgör tillsammans huvudnumret, men många fria utställningsrum och gallerier deltar också under Nordic-paraplyet. Hela sommaren pågår det. Syftet är att sätta nordisk samtidskonst i fokus. Vad nu nordisk är. Norden är ju enligt nationalsången den plats där alla svenskar vill leva och dö. Men islänningarna? Och norrmännen? Det är oklart.

Ja, vad kännetecknar nordisk samtidskonst? Är den väsensskild från, säg, västeuropeisk samtidskonst? Är nationella etiketter inte suspekta i en globaliserad värld? Moderna Museet har vågat sig på en tolkning av ”nordisk”. De visar Islandsfödde Ragnar Kjartanssons installation ”Scandinavian Pain”, en neonskylt med dessa ord, monterad på taknocken till en nybyggd rödmålad lada fylld med verk ur museets samlingar (plus ett från Malmö konstmuseum): grafik och några målningar av Edvard Munch. Här blir nordisk lika med melankolisk moll, ångest och smärtfrosseri. Till synes helt oproblematiskt.

På Venedigbiennalen har Sverige, Finland och Norge länge tvingats samla sig under gemensamt namn i den Nordiska paviljongen. Samarbetet krisar sedan några år. Finland har egen paviljong parallellt med den nordiska. Och Danmark har hela tiden kört sitt eget race. Nej, ingen kan påstå att ”nordisk” är ett självklart begrepp i konstvärlden.

Och faktum är, att det verkar problematiskt även för deltagarna på Malmö Nordic. Ambitionen att måla hela Malmö i en och samma Malmö Nordic-nyans har kommit på skam. Deltagarna verkar fortfarande bråka om vilken färg Malmö Nordic egentligen är. Men så har ju enhetlig sprutlackering med matt yta heller aldrig precis varit samtidskonstens melodi.

Både Malmö konsthall och Malmö konstmuseum avstår från tolkningar av nordisk eller ambitioner att representera något nordiskt. ”Jag har ingen som helst ambition att konstmuseets bidrag till Malmö Nordic ska bli en representation av något” säger faktiskt konstmuseets chef Cecilia Widenheim rakt ut, i utställningskatalogens intervju. Hon uttrycker skepsis inför att betrakta konstnärer enbart som ett pass, och sätter därmed ord på det reflexmässiga avståndstagande som många känner inför nationellt etiketterande. Det är också skälet till att några gallerier tackat nej till deltagande i Nordic-manifestationen. Widenheim och Konstmuseet har betraktat Malmö Nordic som ett tillfälle att fundera över den egna positionen som Konstmalmös ekonomiska och symboliska maktbas. De har gjort sitt bidrag ”Den nordiska modellen” till en offentlig självreflektion över konstsamlandet som företeelse.

Också konsthallens upplägg vittnar om ett kritiskt förhållningssätt till den nordiska inramningen. Curatorn för deras utställning ”24 Spaces”, förre chefen Jacob Fabricius, har helt enkelt bjudit in småskaliga utställningsarrangörer från nordiska länder och låtit dem göra vad de vill med en hörna var av konsthallen. Dessutom finns här Transmission Gallery från Glasgow, som influerat Malmögalleriet Signal i hög grad, och två gallerier från Lettland och Litauen. Jacob Fabricius sätt att vägra ”Nordic”, alltså. Eller kanske att, helt avantgardistiskt, ta sig rätten att själv definiera det.

Malmö Nordic-projektet initierades av två män som heter Göran och Göran. Ifrågasättandet görs av en Cecilia och en Jacob. Kanske finnas här en konflikt mellan en äldre generations ramar, representerade av initiativtagarna förre konstmuseichefen Göran Christenson och Galleri 21:s Göran Green, som den yngre tar spjärn mot? Ett slags uppror mot det invanda, traditionella? Ett sätt att protestera mot äldre generationers synsätt? Kanske tar dessutom alla gallerier och alternativa scener som medverkar i Malmö Nordic det här som en chans att diskutera och ifrågasätta nationella definitioner – det har jag inte haft chans att avgöra på de få dagar som gått sedan öppningen. Malmö Nordic saknar en konstnärlig ledare. Det är dess största brist. En samlad konstnärlig ledning hade kunnat låta den självrannsakande hållningen vara genomgående närvarande och öppnat för de givande krockar och kritik som nu verkar uppstå mest av ren tur.

Vilken färg skulle Malmö Nordic vara, om deltagarna faktiskt kunde enas? Kyligt, elegant isblått? Melankoliskt dimmigt? Räddhågset blekvitt? Faktum är, att etiketten Malmö Nordic i sig verkar provocerat fram reaktioner som nog snarare drar mot rött, som i ett symboliskt blodrött lustmord. Låt oss hoppas på det, för det vore verkligen uppfriskande.

Linda Fagerström

Textförstoring

Malmö Nordic

Malmö konstmuseum, Moderna Museet Malmö, Malmö Konsthall med flera

Pågår till 18 augusti

Kommentarer

Akut vattenläcka på Jönköpingsgatan Här finns vattentank.

Konst/Foto

Huvudnyheter