Teater: I'm crying everyone's tears. King of sorrow.
Annika J Hagström besöker Malmös Teater Lilith -- och Europas första performancestudio.
Teater: I'm crying everyone's tears. King of sorrow.
Av: Ingibjörg Magnadóttir och Kristin Eiríriksdóttir
Lilith Performance Studio
Medverkande: Ingibjörg Magnadóttir, Kristin Eiriksdóttir, Siv Heurlin, Carl-Eric Björkman, Eva-Marie Ovin med flera
Teater Lilith, Malmö
Föreställningen spelas 23 och 24 februari
Performance är för många ett luddigt begrepp. Det syftar på en konstform som inte riktigt är teater, inte dans, inte konst, utan — ja, vadå? Efter att ha besökt lördagens premiär av Lilith Performance Studio — där de isländska konstnärerna Ingibjörg Magnadóttir och Kristin Eiríksdottir presenterade sitt nya verk I'm crying everyone's tears. King of sorrow. — skulle jag vilja definiera konstformen på följande sätt: performance är en scenkonst där egentligen vad som helst kan hända. Och inte bara kan hända — vad som helst händer verkligen.
SCEN. Det är den fristående Malmögruppen Teater Lilith som nu vidgar sin verksamhet till att också omfatta en performancestudio -- Europas första. Premiärverket "I'm crying everyone's tears. King of sorrow." beskrivs av Lilith själva som ett "hardcore performance" om kärlek, död, hat, sex och relationer. Det är en spretig föreställning där det inte alltid är helt lätt att förstå budskap och innebörd -- eller att hitta en röd tråd mellan de enskilda scenerna. Kanske är det heller inte meningen; de flesta av scenerna är mångtydiga, eller bara diffust röriga. En vulgär kvinna med inälvorna hängandes ut över magen skrattar vasst i en mikrofon, en annan trär en plastpåse över huvudet och kvävs till döds, varpå hon blir våldtagen av en Charlie Chaplin-gestalt. Många av scenerna är som tagna ur mardrömmar: förvridna, obehagliga och klaustrofobiska.
Filmallusionerna är genomgående många och det är framför allt skräckmotiven som återkommer. Här finns både förgiftning och ketchupeffekter à la splatterfilm. I föreställningens sista och mest kraftfulla scen onanerar fem kvinnor på scenen ackompanjerade till musik från filmen "9 ½ vecka". I scenens klimax blir en av kvinnorna oralt tillfredsställd av en man -- i en symboliskt laddad sekvens sätter hon sig på ett yoghurtpaket som exploderar över mannens ansikte, varpå hon tvingar honom att svälja. Det är en stark scen som är skickligt gestaltad. Trots höjdpunkter som denna expressiva scen är "I'm crying everyone's tears. King of sorrow." som helhet ändå något ojämn -- tydligheten har sällan varit konstnärernas största fokus. För satsningen på Europas första performancestudio är dock Teater Lilith värd stora applåder.
Annika J Hagström
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus