Slöjor och sprakande tomtebloss
Elin Wretholm har varit på Lilith Performance studio i Malmö och sett vårens första föreställning.
Bildmaterial
Lilibeth Cuenca Rasmussen.
Performance: Lilibeth Cuenca Rasmussen
Lilith Performance studio, Malmö
Scen. När ni läser det här är föreställningen redan slutspelad. Lilitbeth Cuenca Rasmussen har förmodligen återvänt till Danmark och inne i den renoverade industrilokalen på Ystadvägen i Malmö är man i full gång med föreberedelserna inför nästa gästande konstnär. En performanceföreställning behöver inte vara något hastigt överspelat, men är ofta det. Ett engångsverk, tillkommet för en specifik plats, med utgångspunkt i konstnären själv och många gånger i samspel med publiken.
Performancekonstnären Lilibeth Cuenca Rasmussens musikaliska konsttragedi ägde rum under två kvällar förra helgen i Lilith performance studios lokal.
Under det dryga år som gått sedan studion startade har 26 svenska och internationella inbjudna konstnärer passerat här och studion inledde sitt andra år med att byta namn från Teater Lilith till just Lilith performance studio. Det som en gång var en ganska vanlig, fri teater, har nu blivit något annat, ännu friare och något betydligt mer ovanligt.
Det pratas en hel del danska och engelska i publiken den här kvällen. Den danskfilippinska konstnären Lilibeth Cuenca Rasmussen är utbildad vid Konstakademin i Köpenhamn och har flera dokumentära videoverk och videoperformance bakom sig.
Efter en timmes minglande med plockmat tänds ljusen över scenen som byggts upp mitt i lokalen och konstnären äntrar den som sin karaktär Mis United. De finklädda servitriserna och servitörerna förvandlas till körsångare och dansare. En gitarrist glider fram och serverar softa ackord medan dj:en från en upphöjd position levererar rytmer.
Publiken står runt scenen, alldeles intill, det är möblerat för intimitet och interaktion.
Karaktären Mis United har en modern västerländska kvinnas nästan oändliga valmöjligheter men bär också på en medföljande känsla av förvirring och hon har svårt att hitta sin plats. Hon gör entré gömd bakom en svart fotsida kappa och med väl tilltagen svart slöja över ansiktet.
Föreställningen är uppbyggd kring sex låtar skrivna av Lilibeth Cuenca Rasmussen tillsammans med kompositören Anders Christophersen, alla med skiftande karaktär, från sövande hypnotiskt, till rockigt, till vad som kanske skulle kunna kallas punkigt.
På väggarna står textrader som publiken får, eller snarare beordras, sjunga med i. ”Take a pill, get rid of it, nobody wants my shit”.
Somliga textrader träder fram tydligare än andra; ”Dear God, if you were alive, you know, we’d kill you”, ”We’re the nobodies and we want to be the somebodies”.
Miss United byter karaktär med kläderna. Den svarta slöjan åker av, den svarta kappan blir till en färgsprakande blomsterdräkt, Mis United skrider runt scenen täckt i vad som måste vara tusentals tyg-rosenknoppar
Det hela framstår, detaljerna till trots, i slutändan inte som så särdeles märkvärdigt. Det är varken fantastiskt sjunget eller spelat. Men det är inte det som är poängen. En föreställning som denna handlar mycket om att bygga upp förväntningar, eller snarare att trigga en nyfikenhet på vad som ska komma. Ett performance ska vara det man inte väntar sig, eller det man väntar sig, bara för att man inte väntar sig just det av ett performance.
Men det kräver sin publik, en publik som tillåter sig vara intresserad och nyfiken. Det kräver också en konstnär med enorm energi och förmåga att engagera. Det har Mis United/Lilibeth Cuenca Rasmussen.
I kvällens näst sista nummer drar konstnären upp sin hudfärgade klänning och visar den röda avigsidan, liksom sina underkläder. ”No longer in disguise” sjunger hon. Historien knyts ihop. Slöjorna är borta och här är hon, kvinnan.
Föreställningen mynnar ut i ett mindre hav sprakande tomtebloss i publikens händer och en konstnär som skrålsjunger ”it’s hardcore” från scenen.
Det blir en underbar kontrast, ett stycke skruvad verklighet som får vardagens cirklar att rubbas. En lätt surrealistisk känsla infinner sig. Även om föreställningen var där och då har den lämnat kvar ett litet kittlande minne som förhoppningsvis gör sig påmint igen.
Nästa performancekonstnär som gästar Lilith performance studio är Jannicke Låker från Norge som framträder den 29 februari.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus