Hur man blir den man är
”Willkommen, bienvenue, welcome! Fremde, étranger, stranger! Glüklich zu sehen, je suis enchanté, happy to see you. Bleibe, reste, stay…” med de orden, bekanta från Cabaret-karaktären Sally Bowles välkomstsång träder Leif Holmstrand (född 1972) in på scenen.
Bildmaterial
Sally Rattenmann med glansigt nattlinne, kostymbyxor,
negligé, långa svarta handskar och en virkad huva med en rosa tablett
för ansiktet.
Cabaret Sally Rattenmann
Leif Holmstrand
Deltagare: Leif Holmstrand, ackordionist: Minna Weurlander,
skådespelare: Lotten Roos, Elin Lundgren, Nils Dernevik, Simon J
Berger med flera.
Lilith Performance Studio, Malmö
TEATER. Platsen är Lilith Performance Studio i Malmö. Lokalen är överfylld, fler än 100 personer trängs i bänkarna. Leif Holmstrands uppsyn är smått disträ men ändå koncentrerat fokuserad. Ett uppdrag ska genomföras. Hans performance-karaktär Sally Rattenmann blir långsamt till inför våra ögon.
Denna transformation ackompanjeras av en grupp kostymklädda strikta män som omständligt och under öronbedövande gnissel skjuter barnsängar framför sig. I takt med varann stannar de då och då upp för att med rep knyta fast sina kroppar vid sängarnas gavlar. För varje stopp bli knutarna fler och trasslet större. I kombination med Minna Weurlanders suveräna moll-melankoliska dragspel ter det hela sig som en bisarr, välorganiserad dödsdans. Mitt ibland dem går konstnären och mumlar ”Willkommen, bienvenue, welcome…” när gnisslet tar paus. Plagg efter plagg träs över hans huvud. Slutresultatets varelse, Sally Rattenmann,
är skrämmande och märklig.
Figurens namn är en blandning av Sally Bowles i musikalen Cabaret och Sigmund Freuds fallstudie av Råttmannen, Rattenmann på tyska. Den förra tragisk-glamorös kvinna, den senare kanske enbart tragisk man. Han gick i terapi hos Freud på grund av tvångsmässiga beteenden, vilka hade sin grund i ambivalenta känslor inför sexualitet som bland annat tog sig uttryck i panisk besatthet av/rädsla för råttor.
Sally Rattenmanns könstillhörighet är oklar; blandad eller upplöst. Konstnären själv menar, att det egentligen inte handlar om en
karaktär, utan ett flexibelt begrepp och en uppsättning kläder. Han menar vidare att Cabaret Sally Rattenmann handlar om vad kön är, hur man blir den man är, barndom kontra vuxenvärld, sexualitet och övergreppets gränstrakter.
Det senare berörs i den uppläsning blandad med förinspelade röster som Sally Rattenman gör. Obehagliga scener i ”övergreppets gränstrakter” återges. Ibland med komisk underton, ofta fruktansvärt allvarliga. Var går gränsen mellan kärlek, sex, åtrå och utnyttjande? Vem åtrår vem? Frågorna berörs redan inledningsvis i den dialog hämtad från CJL Almqvists Drottningens juvelsmycke som en grupp skådespelare läser med papegojliknande frenesi. Tillsammans med cabaretens övriga inslag är
helhetsintrycket det av ett jag på väg genom en kakafoniskt virvlande malström mot psykosens fulländning. På ett medvetendeplan kan cabareten, lite slarvigt, sägas vara alldeles obegriplig. På ett helt annat plan är det mycket gripande. Avslutningen är stark och desperat. Där sjunger Sally Rattenmann återigen med hög, tonsäker tenor Sally
Bowles ord:
"Everybody loves a winner/ So nobody loved me/ Lady Peaceful, Lady Happy/ That's what I long to be/ All the odds are in my favor/ Something's bound to begin/ It's got to happen, happen sometime/ Maybe this time I'll win."
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus