Klimatsmart aktivistteater
Energikick
August Lindmark
Regi: Anna Arwidson
I rollerna: August Lindmark och Nanna Nore
Spelas på Västrahamnteatern, Malmö, till och med den 31 augusti.
TEATER. Precis där byggställningarna tar vid, i gränslandet mellan det moderna expanderande Malmö och de gamla hamnkvarteren, har en liten, ny teatergrupp hittat sig en lokal.
Västrahamnteatern vill bli en kvartersteater och spela nyskriven, dagsaktuell dramatik. I sin första uppsättning väljer man det minst sagt aktuella och sällan på teater iscensatta temat ”miljö”. Nyskrivet är det också, utav en av skådespelarna själv, August Lindmark, som utgått från en serie klimatartiklar av Johan Ehrenberg.
Energikick är ett stycke politisk teater med en ironi och självdistans som knappast var utmärkande för 1970-talets versioner.
Pjäsförfattaren vänder sig, medvetet eller inte, till en publik som redan har förförståelsen, som redan lider av miljöångest; människor som köper ekologisk mjölk och sopsorterar men som med tidsbrist som ursäkt tar flyget tur och retur till Stockholm, människor som i stor utsträckning är födda på 70-talet, har gått i Mulleskola, fostrats i ironi och småler åt föräldragenerationens naiva tro att det skulle gå att förändra världen, som luttrats till skepticism mot media, lobbyister, politiker, företagsledare, men som ändå någonstans drömmer om ett lyckligt liv på landet.
Energikick börjar som lättsam relationskomedi. Han (August Lindmark) och hon (Nanna Nore) träffas på en fest, flyttar ihop, köper hus, planerar barn. Båda bryr sig om miljön men får snart ge ansikten åt den konflikt och begreppsförvirring som råder i dagens miljödiskussionen.
Hon blir talesperson för ett etanolföretag medan han jobbar åt Naturskyddsföreningen som tar avstånd från energiformen. Det blir bråk och föreställnigen tar ett skutt in i framtiden där både uppbrott och miljökatastrof är ett faktum.
Sedan ändrar pjäsen karaktär. Tempot skruvas upp. Hjältinnan reser tillbaka i tiden för att ta reda på vad som gick fel och vad man kunde gjort annorlunda. Hon får gestalta den lilla människans klassiska vandring genom ett absurt samhälle där många säger sig vilja gott men få gör något ditåt.
Hon möter sopsorteringsfantasten, lobbyisten, professorn, politiker, sopgubben. Pjäsförfattaren anklagar friskt både Vattenfall, statsminister Reinfeldt, miljöminister Carlgren och publiken själv.
Det är Brechtskt så att det förslår. Skådespelarna kommenterar spelet, avbryter för att dela ut kranvatten, pratar med publiken, byter roller med varandra, kommenterar även det. Lösningar på miljöproblematiken presenteras och förkastas med muntra klacksparkar och sensmoralen är medvetet högtravande.
Västrahamnteatern hymlar inte med att man hoppas väcka sin publik, aktivera den, ge den hoppet tillbaka. Det är kanske inte gjort med veteranens finess men med glimten i ögat och lyhördhet för publiken.
I den lilla scenlokalen som max rymmer 40 personer blir det emellanåt nästan för familjärt och lattjo, som att sitta och se några begåvade vänner köra charader, eller som att vara inbjuden till en teaterlektion i improvisation. Lindmark och Nore briljerar i samspelthet.
”Energikick” är teater för här och nu, för en särskild målgrupp, men i all sin enkelhet är föreställningen både angelägen och engagerande. Och kanske är lite modern politisk teater precis vad som saknats i en framåtfamlande Turning Torso-tid.









Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus